Den bästa strategin för att skapa sympati är att hitta ett gemensamt hot, skriver Jaktjournalens chefredaktör Daniel Sanchez. Det perfekta hotet ska helst kännas overklig – som ett spöke – ansiktslöst och komplext. Som EU. EU är omöjlig att förstå och omöjlig att ställa frågor. Med andra ord ett utmärkt verktyg för skräckpropaganda.
Denna text publicerades i Jaktjournalen nummer 1-2 2021.
Svenska Jägareförbundet berättade nyligen att EU-kommissionen vill stoppa all jakt på tio procent av Sveriges yta – ”visar på total okunskap!”.
Riksjägarna var snabbt uppe ur skyttegraven – ”fullständigt fel!”. Politikerna var plötsligt kontaktsökande och frågade om jag ville ha en kommentar.
Söker politiker en journalist kan man vara säker på att något är i görningen.
Bara en pappersprodukt
Så jag gjorde en rundringning i Bryssel. Tydligen får handläggare inte prata med pressen, vilket ytterligare spär på myten om det ansiktslösa hotet, men lovades anonymitet kunde jag få några svar.
Handläggaren berättade att detta var en mikroskopisk del i nån form av global greenwashing. ”För att EU ska kunna ställa krav på länder i Subsahara och i regnskogen måste vi visa en egen strategi där vi uppfyller kraven.” Handläggaren syftade på EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 – grunden för hotet.
Läser man strategin kan man snart se att allt bara är en pappersprodukt utan lagstadgande effekt och där EU redan uppfyller sina egna krav.
Så var ligger då hotet?
Det finns tillägg. Ett tekniskt dokument kan definiera vissa saker i en strategi. Det kan handla om gränsvärden för kemikalier eller ekonomiska definitioner.
Innan dessa tekniska dokument röstas igenom sammanställs ett utkast, och det är ett sådant utkast på 18 sidor som någon har läst och där jakt nämns en gång i samband med definitionen av ”strikt skyddat område”.
”Extractive activities, such as mining, fishing, hunting or forestry, are not compatible with this level of protection […].”
Hotet är alltså ett utkast, till ett tillägg, till en strategi, som inte är tvingande.
Vad har hänt med andra EU-hot?
Låt mig göra en återblick ur minnet när det gäller andra EU-hot.
Vargjakten har beslutsfattare i Sverige sumpat, trots alla spaltkilometer som skrivits i bara i Jaktjournalen om EU:s hot om inblandning.
Alla läskiga hot om EU:s vapendirektiv har lett till en implementeringscirkus i riksdagen som ännu inte är löst. Så där verkar Sverige också ha bollen.
Jag är inget EU-fan
Jag skulle helst se ett Sverige utanför EU. Vi har för stora variationer mellan stad och landsbygd i vårt eget lilla land för att tro att hela Europa kan samstyras. Jag är också allergisk mot svullna administrationsapparater som helt saknar funktion.
Dessutom finns det exempel där EU har inskränkt på jakten. EU:s handelsförbud med sälprodukter påverkar indirekt jakten, och Fågeldirektivet är direkt skadligt. Frågan är om Sverige hade kunnat begränsa skadan av direktivet genom smart implementering.
Bara skräckpropaganda?
Men nu står alltså våra förkämpar i kö för att bli den som räddade oss från Det stora jakthotet. Vi ska alla minnas den som önskade sans och balans, den som krävde svar och den som ställde krav.
När segerutropen snart börjar skalla bland jägarförbund och politiker kommer inte jag stämma in i kören. Men jag kan såklart ha fel.
Kanske kan en mening i ett utkast bli ett skarpt tillägg till en strategi som blir en internationell lag.
