Rovdjursföreningen och den odemokratiska debatten

På Svenska Rovdjursföreningens Facebooksida tillåts vargvänner gå till personangrepp mot människor som stoppas från att försvara sig. Om föreningen brännmärker någon med stämpeln "varghatare" gäller inte vanliga, demokratiska debattregler, skriver Jaktjournalens Mikael Moilanen i den här krönikan.

Rovdjursföreningen låter brännmärka människor som varghatare. Foto: skärmdump och Gettyimages, montage.

För några år sedan fanns en Internetsida som hette PTP – Protect the predators. Där hängde anonyma skribenter ut människor med namn och adress – för att de uttryckt kritik mot vargpolitiken. De kallades varghatare, men även pedofiler och allt möjligt annat, och planen var uppenbart att stoppa deras åtsikter genom att skrämma människor till tystnad.

Jag omskrevs bland annat som homosexuell och flickvän till min kollega på en jakttidning.

Sidan försvann dock sedan en enskild person anlitat privat internetexpertis som spårat upp några av trollen och börjat driva saken i domstol.

Men brännmärkningen i PTP:s anda fortsätter via vargfanatiska organisationer som exempelvis Svenska Rovdjursföreningen. Men nu är avsikten inte lika klart uttalad.

Experter i media

Föreningen driver en Facebooksida och så vitt jag kan bedöma är det ordförande, Jan Bergstam, som styr den, även om det idag ska finnas åtminstone en moderator till.

Vi måste ha med oss i tanken att Rovdjursföreningen inte är vilken förening som helst. Där sitter före detta tjänstemän på Naturvårdsverket, personer som jobbade när planerna för Projekt Varg var tänkta att genomföras. Dess företrädare är ofta intellektuella människor som intervjuas nästan dagligen i alla möjliga medier och beskrivs som rovdjursexperter.

Jag har roat mig med att debattera med rovdjursvännerna inne på Rovdjursföreningen på Facebook. Dels för att bemöta de värsta idiotierna om hur vargar fungerar, dels för att ge drabbade människor en röst i lejonets kula. Här smids inte sällan exempelvis rasistiska tankar riktade mot den samiska befolkningen och det är viktigt att bevaka i en demokrati.

Jag har verkligen ansträngt mig för att debattera sakligt med skribenterna på Rovdjursföreningens Facebooksida. Oavsett om de gett sig på mig personligen, har jag försökt svara sakligt.

Fem punkter

Men jag retar gallfeber på föreningens anhängare. Här är några argument de särskilt tappar koncepterna av:

1) Vargen är inte utrotningshotad. Den finns i starka bestånd i öster, i vildmarken.

2) Sverige försöker skapa en isolerad satellitkoloni av ryska vargar – söder om renskötselområdet i den folktäta halvan av landet.

3) Vargar kommer aldrig att vandra ned till den svenska vargodlingen i den omfattning som behövs för att undvika inavel. Människan kommer att tvingas köra in nya avelsvargar med bilar och flygplan.

4) Vi måste vara rädda om vår ursprungsbefolkning och deras viktigaste näring, renskötseln.

5) Om vargstammen i Sverige mot förmodan skulle hotas, är det bara att åka till Ryssland och köpa nya vargar.

Vargodling retar upp

Vargodling, just det ordet verkar vara svårast att hacka i sig om man älskar vargar. Men det är ju en vargodling – Naturvårdsverket har använt både bilar och flygplan för att få till en isolerad vargstam i Sveriges södra halva. Det är som en fiskodling eller kräftodling där människan tillför nya gener.

Nu är jag i alla fall avstängd från Rovdjursföreningens Facebooksida igen. Men det är inte för att jag klivit över några debattgränser, utan för att jag retat upp vargälskare. En debattör kallar mig varghatare och skriver att jag arbetar på en varghatartidning. Så har han skrivit om och om igen i flera månader.

När jag i en kommentar frågade Rovdjursföreningens moderator varför debattören tilläts att gå till personangrepp, blev jag avstängd från sidan.

Kontakt med moderatorn

På onsdagen kontaktade jag Jan Bergstam och påtalade att jag beskrivs som varghatare som arbetar på en varghatande tidning utan att jag kan bemöta påståendena. Kommentaren lades ut för en vecka sedan.

Första samtalet med Bergstam ägde rum klockan 09.46.

På kvällen stod kommentaren kvar – och alltjämt kunde jag inte kommentera saken.

Jag ringde Jan Bergstam klockan 19.11 och här är ett ordagrant referat av samtalet:

Tut

Bergstam: Ja.

Tjena, det är Moilanen här.

Bergstam: Ja, hej du, vad är det nu då?

Jag ringde dig för ungefär tio timmar sedan. En debattör sitter och hackar på mig personligen inne på er djävla sajt, och jag får inte ens bemöta det.

Bergstam: Varför uttrycker du dig så – ”djävla sajt”? Vi skriver väl inte något annorlunda än ni gör.

Nej, men jag får ju inte ens bemöta det.

Bergstam: Nej, men du är väl blockad, vad jag förstår.

Ja, varför det?

Bergstam: Ja, det borde du väl kunna räkna ut.

Nej, det som händer är att när jag svarar den där mannen, så går han i spinn – och då blockar ni mig.

Bergstam: Nu har jag skrivit till honom och sagt att han inte får skriva så där. För han visste kanske inte att du var blockad.

Varghatartidning?

Men varför har ni kvar en kommentar som jag inte får bemöta?

Bergstam: Det han skrev var mest för att han var irriterad på alla kommentarer till någonting du skrivit.

Ja visst, och varför hackar han då på mig?

Bergstam: – Ja, det vet inte jag. Han var väl tvungen att beskriva att det var din artikel.

Men så skriver han ju standard varenda gång, att jag är varghatare och att jag jobbar på en varghatartidning.

Bergstam: Men det gör du ju.

Det gör jag väl inte. Det där är någonting som ni kletar på mig. Jag hatar inga vargar – jag hatar vargpolitiken.

Bergstam: Ja, men skriv det då.

Det har jag ju gjort, men han fortsätter upprepa det som ett mantra.

Bergstam: Nu har jag i alla fall skrivit till honom och sagt att han inte får hålla på och skriva om dig.

Men jag förstår inte varför du släpper igenom rena personangrepp.

Bergstam: Men jag sitter väl inte och läser varenda grej.

Men jag visade dig grejen i morse och fortfarande står den kvar på sidan. Det är svagt, Bergstam. Det är så dåligt så det inte är sant.

Bergstam: Ja ja, det får du tycka.

Sanningen ter sig enkel för mig: Om föreningen brännmärker någon med stämpeln ”varghatare” gäller inte vanliga, demokratiska debattregler.

Dagen efter mitt och Bergstams samtal var den senaste hatfulla kommentaren mot mig borttagen.

Nu gällde det här mig, men det gäller även andra debattörer som inte faller rovdjursvännerna i smaken.

Men, nu är är det Jaktjournalen och därför är du välkommen att svara, Bergstam.

Mikael Moilanen
mikael.moilanen@jaktjournalen.se
070 – 744 18 21

Var med i debatten!

Gör din röst hörd och nå Jaktjournalens 100.000 läsare. Skicka din insändare till redaktionen@jaktjournalen.se

 

 

ANNONS ▼
ANNONS ▼
AKTUELLT

Så uppskattar du älgens vikt – utan att väga hela kroppen

Vad väger älgen? En fråga som är mycket vanlig när jägarna transporterat den fällda älgen till slakteriet och slakten ska starta. Eftersom älgen ska hänga för mörning före styckning kan det vara svårt att väga hela älgen. Men det finns knep för att uppskatta vikten utan att väga hela älgen.

Reidar sköt sitt livs älg

Reidar Hansen sköt sitt livs älg i lördags. – Jag lämnade korven på elden och sprang efter hund och älg, berättar Reidar och skrattar högt.
ANNONS ▼

Annonser