Den perfekta jaktkojan uppstår när även jägarna trivs med varandra.

Mys i jaktkojan

Jaktkojan kan nästan liknas vid en omsorgsfull moder. När barnet varit ute och lekt hela dagen, blivit blött, kallt och trött, tar hon emot det i sin varma och trygga famn och ger det torra kläder, mat och en varm säng att krypa ner i.

Jaktjournalen Jaktjournalen

23 maj 2017 - 08:56

Vildrensjakten hade gått så bra att vi var tvungna att gå två turer för att få med oss allt tillbaka. När vi kom fram till de döda djuren andra gången hade det redan börjat mörkna. Ingen av oss hade vare sig pannlampa eller kompass, men vi skulle västerut och gick därför i riktning mot det sista glödande ljuset i horisonten. I sydänden av en stor sjö gick vi nästan vilse i manshögt videsnår och under en fjällkam hamnade vi i blockterräng. Men vi tog oss igenom och upp på ryggen. Därifrån kunde vi se ljuset från en turistanläggning i fjärran västerut. Nu visste vi att resten av hemfärden skulle gå bra. Det var bara en blöt myr kvar innan vi var framme och när vi befann oss på sydsidan av myren kände vi doften av brasans björkved. En av jägarna hade stannat kvar i stugan för att hålla elden vid liv och en bättre välkomsthälsning än röken från en varm jaktkoja är svår att matcha. Det kändes plötsligt som om den välväxta renkalven inte vägde mer än ett rådjur, där den hängde på ryggen.