"}}

Det var någon kilometer norr om Nickararvet i Fors i Avesta kommun i Dalarna som tragedin inträffade strax efter klockan åtta på torsdagsmorgonen.

Joakim släppte den äldre av sina hundar, nioåriga Tjärbäckens Ralla. Hon fick tag i älg och skällde ståndskall ett par timmar.

Sedan började det bli varmt och Joakim bestämde sig för att gå och koppla hunden.

– Jag hann inte mer än 20-30 meter in på traktorvägen när jag hörde ett fruktansvärt illvrål och som ett hundslagsmål, berättar Joakim.

”Alldeles blodig”

Han befann sig omkring 200 meter från hunden och sprang så mycket han förmådde till platsen.

– Jag förstod att någonting inte stod rätt till, men vad det var kunde jag överhuvudtaget inte fantisera om, säger Joakim.

När han var bara 20 meter från hunden rasslade det till i tät ungskog med blandad björk och tall och Joakim hann uppfatta ett grått vargliknande hunddjur som rörde sig snabbt i terrängen.

– Jag visslade på hunden och då kom hon i lite sakta mak och var alldeles blodig på ena sidan. Ändå kopplade det inte direkt för mig, jag förstod inte vad som hänt, berättar Joakim.

Från platsen hade han bara någon mil till närmaste veterinär, i Folkärna. De sövde ned hunden och kunde snabbt konstatera att den vita älghunds-tiken var helt söndertuggad i bakdelen av kroppen.

Vargbetten hade även orsakat svåra skador på mage och inre organ.

Gick på någon minut

– Veterinären insåg ganska snabbt att hon var i dåligt skick, att det inte gick att operera. Anus var helt borta. Och länsstyrelsens besiktningsman konstaterade sedan att betten tagit över buken, det ”blaskade” inne i magen på henne, säger Joakim.

Bert Eriksson på länsstyrelsen i Dalarna har besiktat hunden och slår fast att den blivit attackerad av varg.

– Det gick inte att reparera skadorna. Hon fick somna in, konstaterar Joakim.

Alltihop gick mycket snabbt. Från det att Joakim hörde sin jakthund skrika och tumultet i ungskogen gick det bara någon minut innan hunden var framme hos honom.

Hans tik vägde omkring 20 kilo och hade en mankhöjd på cirka 55 centimeter. Hon hade rejält med temperament och Joakim tror att hon kämpade för sitt liv ända in i det sista.

En av Rallas hörntänder hade lossnat i slagsmålet, så det kan hända att vargen också har bettskador.

– Det vet jag inte, det blir bara spekulationer.

”Som ens barn”

Joakim är tagen av det som hänt. Han har jagat på marken sedan barnsben och känner till varenda del av marken.

Nu ser framtiden med jakten på hemmamarken oviss ut.

– Jag har en jämthundshane och en finsk stövare. Jag vet inte hur framtiden blir – det är som att fråga vilket väder det ska bli. Jag har inte hunnit smälta det här – hundarna måste ju få jaga, men om det blir här hemma, det kan jag inte svara på, säger Joakim.

Han har jakten med löshundar som livsstil och jagar, tränar och förbereder sig för jakten året om.

– Hundarna är mina bästa jaktkamrater men också kära familjemedlemmar. Det blir som ens barn. Jag vet inte hur det här blir och har inte hunnit tänka igenom det. Jag har henne inlindad i en filt och försöker fixa med begravningen, säger Joakim.

Enligt Bert Eriksson på länsstyrelsen finns inget känt vargrevir i området där Ralla attackerades.