Högställda drivare är populära och effektiva såthundar om de inte håller i dreven för länge. Foto: Per Jonson

Hundförare – ta ansvar!

Då och då talas det om hundanvändningen och etiken kring denna. Många gånger nämns långbenta hundar som olämpliga eftersom de förstås kan springa rätt snabbt.

Jag är själv ivrare av att använda den allsidiga vorstehn som stötjakthund. Något som inte alltid är populärt. Men jag menar att en väl fungerande vorsteh sätter viltet i rörelse under en minut eller så. Sedan ska den släppa. Då går viltet i pass en bit bort med lite tur. Jagar hunden på ett annorlunda sätt ska nog föraren fundera lite på det etiska i denna hunds jaktsätt.

Populära på klövjakterna

I vissa delar av landet har olika blandraser blivit väldigt populära. Många gånger blandar man spetsraser med drivande eller stötande hundraser. Detta för att få skalldrivande hundar som dessutom har förmågan att ställa vilt. Vissa individer av dessa blandraser har jag sett visa ett tämligen olämpligt jaktsätt. Framförallt då dessa ibland långbenta och snabba individer driver över 30 minuter. Då är det inte svårt att förstå att viltet blir stressat. Å, förresten när vi talar om det: Varför är det så vanligt att man släpper rena ståndhundar tillsammans med stöthundar nu för tiden? Lite lattjo lösning. Som att släppa några spaniels ihop med en stående fågelhund. Idioti!

Hellre än att avliva

Har också hört personer som ibland förfasar sig över att vissa hundar jagar med munkorg. Detta för att de inte ska kunna bita i friskt vilt. Som jag ser det så kan det vara ett utmärkt sätt att få användning av en hund som ur etisk synpunkt är olämplig. Alternativet är kanske att avliva denna individ. En individ som många gånger kan vara fantastiskt effektiv att avsluta svåra eftersök med, då den stoppar och tar ner skadat vilt. Skillnaden är att när den jagar friskt vilt förhindrar man den att kunna bita i viltet.

Förvalta förtroendet

I vårt land finns förhållandevis få lagar och regler kring själva hundjakten och användandet av hundar. Man skulle kunna säga att myndigheter här har lagt det ansvaret och skyldigheterna i jägarnas händer. Därför är det av yttersta vikt att vi som jägare och hundägare förvaltar det förtroende vi fått. Om vi missköter det kommer det säkerligen ge bakslag med ökade restriktioner och regler kring vår egen löshundsjakt. Det är upp till oss att se till att vi får fortsätta som vi gör. Den påläste kommer ihåg hur snabbt det gick när en film där flera hundar jagade en björn gick runt på nätet, och vips fick vi lagar kring användning av hundar vid björnjakt. För att citera riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligné; ”Gillar man att jaga med hund så är Sverige landet att jaga i.” Men då gäller det att vi tar vårt ansvar.

Mikael Grennard