"}}

”Emmy jagar i Hökerum utanför Ulricehamn och har nu fått skjuta sin första bock sedan hon tog jägarexamen. Hon skriver till Jaktjournalen och berättar:

”Var taggad till 100 på måndag morgon då det var min första bockjakt med egen jägarexamen. Skulle ta på mig jaktkläderna kl 5 och när byxorna ska på ramlar den nya (vassa) kniven ur hölstret som sitter i skärpet. Jag hade svarta sockar på mig och kände ingen större smärta, tänkte mest jaha, där ramlade den.

Satte i den i hölstret igen och kände att det var blött på foten. Kände med handen som blev helt blodig. Drog av sockan och blodet forsade ut. Sambon sa genast att det behöver sys, vi måste åka iväg. Så fan heller tänkte jag, vi ska ju jaga nu!
Knöt sockan runt foten för att stanna blodet och hoppade ut i stallet (hade såklart inga plåster inne). Där hittade jag flexilinda och lite bomull. Lindade om foten och gick sen ut på pass.

Måndag morgon och kväll såg jag inget förutom en hare. Åkte iväg och köpte stripes för att tejpa igen foten lite bättre. På tisdag morgon var jag på pass igen, inte ett djur syntes till. Kanske för det faktum att det ösregnade.
På tisdag kväll var jag nästan lite otaggad men tänkte att jag får väl ge mig ut i alla fall. Hann sitta ca 15 minuter så kom han ut från skogen. Stannade till på ca 90-100 m och jag sköt. Han la sig direkt. Pulsen var skyhög nu men jag försökte sitta kvar en stund och samla mig ifall han skulle resa sig av någon anledning.

Sedan smög jag försiktigt fram till honom och vilken lättnad att se att skottet hade tagit precis där det skulle! Sedan var det bara att ta ur och halta sakta hemåt och fortsätta arbetet där. Många känslor som gick runt i kroppen, var ju min första bock. Foten har börjat bli bättre, det lär ju bli ett ärr men lite roligt är det ju ändå. Kommer bli ett minne av min första bockjakt på egen hand.”

Andreas son, Edvin, har skjutit sin första bock och Andreas skriver till Jaktjournalen:

”Många minns nog sin första bock som en av de största upplevelserna i jägarkarriären. Det gäller även för mig.

Men att sitta bredvid sin son när han skjuter sin första bock slår nog det mesta. Ett välriktat skott från Edvin fällde denna lite speciella bock på ett avstånd av cirka 120 meter. Utöver själva skyttet så måste man väl också berömma prestationen i att ens se hornen och därmed säkerställa att det verkligen var en bock.

Trofén blev liten men minnet kommer för alltid vara stort för oss båda två!”

Johnny Persson och en kompis smög sig ut en morgon för att ta sig pass på var sida på marken. Johnny valde ett ställe som jägarna i området kallar Myren.

Han har lockjagat framgångsrikt sedan 1992 och slog sig ned på sitt pass och spanade och lockade. Inte ett livstecken.

Men Johnny gav inte upp utan provade lätet av hetsad get och fick plötsligt se en rörelse i ett hallonsnår vid sidan om ormbunkar.

”Tog tag i bössan och vips så var han borta, lockade lite till och då hoppar han ut nervöst från ormbunkarna. Men jag var beredd och satte skottet i halsfästet. Knall och fall…”, skriver Johnny till Jaktjournalen.

Wilma Blomqvist Jepson jagar på Vikbolandet och gick ut och satte sig och lockade i solnedgången. Hon skriver till Jaktjournalen:

”På stubben bakom ryggen kom en get springandes och kort där efter kom denna bocken. Det blev ett ganska snabbt skott och den la sig direkt på plats, däremot när jag ringde min kille som satt på andra sidan gärdet för att säga att allt gick bra så kände jag något varmt rinna ner för näsan.

Det visade sig att jag nu även är medlem i halvmåneklubben. Morgonen efter fick det bli en tur till vårdcentralen för att tejpa ihop jacket.”

Sonen fick också skjuta

Jaktjournalen har tidigare berättat om Eva som tog semester och åkte med sina två sönder 100 mil från Vilhelmina till Borås för bockjack.

Eva sköt sin första bock under premiären (hennes berättelse hittar du längre ner). Nu har även en av hennes söner skjutit en bock.

­- 100 mils-resan gav tillslut utdelning även för sonen på hans första uppsiktsjakt på bock. Tidiga morgnar och sena kvällar har han kämpat och mer eller mindre sett bock vid varje tillfälle men inte fått läge. Nu kan vi känna oss nöjda med att påbörja resan hem till Vilhelmina, berättar Eva Risberg Abramsson.

Märkliga horn

Stefan gick ut på tisdag eftermiddag, 3,5 mil norr om Finspång, och skriver i ett mejl till Jaktjournalen.

”Efter fint duggregn igår kväll klev en väldigt speciell råbock fram, fick syn på han i hyggeskanten 300 m bort men han kom sakta smygandes mot mig. Till slut blev läget perfekt, full bredsida 50m.”

Magisk augustikväll

Efter 30 minuter på pass fick Joakim syn på bocken.

Klockan 18.00 i tisdag kom Joakim Leandersson ut på sitt pass.

– Jag fick för första gången se denna fantastiska bock med en get som han jagade fram och tillbaka i skogen utan att ge mig ett bra skottillfälle, berättar Joakim.

Minuterna tickade på och cirka tio minuter efter att han först fått syn på bocken, kom den åter fram med en get och ett smaldjur.

– Denna gång kom han över en stenmur mot mig och ställde upp bredsidan. Min puls är hög men efter ett tag är den under kontroll och skottet går av. En magisk augustikväll på de öländska markerna, berättar Joakim Leandersson.

Upptäcktes av sonen

Dick Larsson var ute på premiären med nioåriga sonen Arn.

– Vi gick ut klockan 19.15 på premiärkvällen och satte oss i ett jakttorn vid ett hygge med sly bakom tornet och började locka med buttolon, säger Dick Larsson.

Efter cirka 20 minuter började det låta i slyn bakom tornet.

– Jag tyckte det lät som en älg och tryckte lite på lockpipan för att se om det skulle komma fram något. Då säger Arn ”där är bocken”, då har den gått ut bakom ryggen på mig på hygget.

När Dick vände sig om började bocken skälla och var på väg att dra när han åter tryckte på lockpipan.

– Då vände han upp bredsidan och jag sköt! Det är ingen medalj, men det är en lite äldre bock för den har ganska grova horn med mycket pärlning. Jag gissar på att den är på väg tillbaka.

Första gången Arn var med på bockjakt och det sköts en bock, var han bara tre år. Som nioåring har han hunnit vara med en hel del.

– Vi har skjutit fyra älgar tillsammans. Han blir tjurig om det är någon gång han inte kan följa med, säger Dick Larsson.

Dubbelt upp på jakten

Under måndagsmorgonen fick Jonas Hellberg i Örebro vara med om en kittlande jakt och samtidigt se jakt från grannmarken.

– Jag på bondmark på cirka 100 hektar, med mycket små marker emellan. I sommar har jag spanat på en bock på gärdet och hoppades på den när jag gick ut på passet, berättar Jonas Hellberg.

Till vänster om Jonas ligger ett kornfält där han inte har jakträtten. Efter kornfältet ligger en annan vall där han kan se att någon sitter på pass cirka 450 meter bort.

– Vi söker kontakt så det är säker och bra.

Efter en halvtimma kommer bocken ut mot kornfältet. Men istället för att gå mot Jonas, närmar den sig skytten på grannmarken.

– Jag tänkte att det var typiskt. Nu har jag tittat på den här bocken hela sommaren och kommer få se hur grannlaget skjuter den.

Men en mindre bock gör entré och de båda djuren börjar ”fightas”. Jonas utsedda bock närmar sig honom och på grannmarken kan han se hur den andra jägaren flyttar sig längre bort och purschar.

­- Ungefär fem minuter efter att grannen flyttat sig ser jag en ännu större bock komma fram precis där han satt, inte så roligt för honom, säger Jonas.

Spänningen tilltar när Jonas bock nu har knappa 50 meter kvar till hans jaktmark. Den större bocken går i sin tur rakt på grannskytten.

– Jag ser hur han siktar samtidigt som min bock kanske står fem meter från gränsen. Jaha, då kommer min sticka till skogs när han skjuter, tänker jag.

Passgrannen skjuter en typisk hjärtsmäll. Men Jonas bock står kvar några knappa meter från markgränsen.

– Men sen kommer den ut på min vall, rusar för att sedan stanna upp. Då sköt jag. Det var en rolig upplevelse att också få se någon annans jakt, säger Jonas.

12 grader i källaren

Robert Persson, Tranemo, sköt sin bock i måndags kväll.

-Det var en jäkligt kul kväll, men jag var galet oförberedd. Jag glömde kikare, hade drevsiktet på bössan för jag var osäker på om jag provskjutit senaste laddningarna med pursch-siktet, säger Robert Persson.

I en kohage fick Robert syn på ett rådjur och började kräla för att kunna se om det var en bock.

– Korna engagerade sig på ett sånt där korkat sätt som bara nyfikna kor kan göra. Jag hade verkligen ålat länge för att komma tillräckligt nära för kunna bedöma var det var med den optik jag hade, så kommer det kor över en kulle och ställer sig i en halvcirkel runt mig och glodde, säger Robert och fortsätter:

– Jag funderade på om de skulle komma fram och trampa på mig men jag vill inte röja mig.

Men det var inte bara kor Robert hade närkontakt med, han höll även på att få med sig en grävling.

– Det är nästan så att jag hade kunnat ta den med kniven om jag varit snabb, skojar han.

När han kröp vidare skingrade sig korna, men åt rådjurets håll. Med 150 meter kvar och analkande solnedgång gav han upp.

­ – Men så dök det upp en annan bock och jag la mig återigen och krälade. Men ju närmare jag krälade ju längre bort gick bocken.

Det var när Robert gett upp för kvällen som tillfälle gavs.

– Jag spanade av ett sista gärde och där stod de tre djur varav en var tydligt en bock. Den sköt jag på 120 meter klockan 21.25.

– Nej, det är första gången. Det blev mest så för det kändes så sent att köra långa mörka småvägar på kvällen till kylrummet, så jag tog med den hem. Har man ändå ett rum som håller 12 grader så why not?

– Hon gillar inte källaren till att börja med så det är inget bekymmer, säger Robert Persson.

100 mil till första bocken

Eva tog semester och åkte med sina två söner 100 mil söder ut, till trakterna av Borås, på bockjakt.

Här berättar Eva hur det gick till när hon fick skjuta sin första bock:

”Span efter gris under helgen, och för första gången i våra liv sitter vi alla ute på premiären. Morgonens tur gav inget, men min äldre son fick då se bock. Regnet gav med sig och vi laddade för en kvälls tur. Ikväll väljer min yngsta son att han ska sitta med mig. På väg ut så skjuter våran vän en räv. Tänker direkt, japp nu är allt bortskrämt.

Vi tar plats i en liten skogs ö och börjar spana. Väldigt snart ser vi en hare komma skuttandes, lika snabbt som den kommer ut lägger den sig helt platt på marken. Lilla mickel räv kommer i spåren. Länge sitter vi och tittar på detta, väntar på en kamp på liv och död. Men icket, denna gången lurar haren räven.

I samma veva så dyker ett smaldjur upp. Likt två statyer sitter vi där länge och kikar på henne, hur hon kommer närmare och närmare. På ca 20-30 m blir hon ståendes och slår med öronen. I samma veva viskar sonen att det står en bock ute på åkern.. Jag har fel vinkel för att skjuta, ja knappt spana.

Å hur kliver man upp utan att smaldjuret hinner upptäcka oss. Men likt en ljudlös ninja klev jag upp i en roterande rörelse. Så fort jag fick bocken i kikaren tryckte jag av, och han rasade ner mot marken. Sonen skiner som en sol och utbrister; snyggt morsan, nu ligger din första bock där.

Vi skrattar och kramas där en stund innan vi går ner. En fin liten 5 taggare låg där när vi kom fram. Jag älskar att bygga alla dessa minnen med mina barn, äldsta sonen kom strax efter och lyfte på hatten än fast han kanske var lite muttrig över att morsan hann före han. Urtagning och sen drar vi upp den till bilen för vidare färd hem. 16/8-21 blev alltså dagen för min allra första bock. Lyfter på hatten och tackar Diana för ännu ett äventyr.”

”Bra och lärande dag”

Anna och sexårige sonen Viktor var ute på bockpremiären och i ett mejl berättar Anna:

”Viktor sex år har varit taggad för bockjakten länge och idag var det äntligen dags. Väskan packad med lockpipa och varm saft, bössan på armen gick vi smygandes till passet i gryningen. Inget fällt idag, dock fick vi se räv. En bra och lärande dag för Viktor som gick nöjd hem igen. Otroligt roligt att få göra det här med honom.”

”Perfekt läge”

Jennie berättar kort och kärnfullt om sin lyckade bockjakt, i ett mejl till Jaktjournalen:

”Klockan ringer 04:00, snabbt på med kläder och greppa bössan. Ett skutt över stenmuren och sedan ut på vallen, smyg smyg smyg och försiktigt upp i tornet. Allt är tyst och stilla. Några lock, ingenting, några hets och plötsligt står han där. Pulsen stiger, han skäller och tar ett par språng. Stannar till och läget är perfekt.”

Vildsvin istället

Fredrik skriver till Jaktjournalen:

”Uppe i ottan smög jag mig längs skogs- och fältkanter för att ta markägarens nemesis, bocken, till dans. Rådjuren har dock inte varit så närvarande på och runt min jaktmark i år så jag hade förberett mig på en lång väntan.

Ett par meter från den plats jag tänkt vaka vrider jag blicken åt höger och blir överraskad av en, för markägaren, än större oro, nämligen vildsvinet. Han blev lika överrumplad som jag och började springa men tydligen räckte de fåtal metrar jag backade och hukade för lika snart som han började springa stannade han upp i en, i det närmaste, perfekt bredsida och BANG… så skrek han och låg sedan stilla

När vi summerar morgonens jakt är största behållningen nog att markägarens fru frågade om jag inte behöver gå till optikern.”

Far och son lyckades

16 augusti är ett heligt datum för Robin Nolberg, som mejlar sin berättelse och bilder till Jaktjournalens redaktion. I morse gav han sig ut på bockpremiären tillsammans med fyraårige sonen Elias. Förhoppningarna var skyhöga, för de båda hade lagt ned möda för att hålla koll på var och när en bock brukar visa sig.

Klockan ringde 02.30 och efter choklad och mackor var far och son redo att smyga sig ut i mörkret.

De kom fram till passet och såg siluetten av ett rådjur längst bort på åkern. Elias hade tusen frågor och laddade dem med den energi som fyraåringar har: Är det en bock? Varför skjuter du inte? och så vidare. Robin hade fullt sjå med att försöka få sonen att uppträda diskret förklarade att skott inte avlossas innan man vet säkert vad det är för djur man skjuter mot.

När morgonljuset bryter igenom ser Robin och Elias att det är två getter, en liten killing – och en bock på åkern. Men bocken rör sig så att de andra rådjuren riskerar att träffas och Robin håller inne skottet.

Plötsligt lägger sig bocken ned och blir liggande i 20 minuter innan den reser sig igen och börjar beta. Då skjuter Robin.
Elisas bubblar av reaktion och frågor:

”Vilken jäkla Smäll, fick du bocken, bommade du? Varför sprang bocken iväg? Efter att ha förklarat att skottet tog bra och vi går fram till bocken som gått 20 meter utbrister han: Vilken fin bock och vilket superskott!”

Robin Nolberg konstaterar i sitt mejl att sonen är lika jakt- och fisketokig som han själv var i fyraårsåldern. Och nu delar de båda ett fint minne.

”Underbar morgon”

Simon skriver till Jaktjournalen:

”Här kommer en bild på min bock jag sköt i morse kl 04:53 i Dalsland. Jag och min pappa hade just kommit ner till tornet och satt oss. Dimman var så tjock att man nästan inte såg någonting, men så smyger han ut ur dimman bara 60 meter bredvid oss. Vi hade bara hunnit sitta i tornet i fem minuter innan det small. Det var en underbar morgon!”, skriver Simon i sitt mejl.

”Måste upplevas”

Henrik rapporterar sin jaktupplevelse inlevelsefullt:

”Känslan som uppstår när lockpipans rop tonar ut över skogen och man i ögonvrån skymtar en svag rörelse, långt där borta på andra sidan hygget. Pulsen stiger, man tvekar, var det verkligen någonting eller inbillar jag mig!? Så ser jag bocken sakta röra sig i buskarna, den stannar upp, betar lite gräs, spanar. Jag vrider sakta in geväret, kontrollerar avståndet, strax över 100 meter så jag kan sikta mitt i.

Låter pulsen lägga sig och kramar av skottet i bogen på bocken som direkt slår runt och allt blir stilla och tyst! Känner hur hjärtat dunkar febrilt i bröstet och jag tar in stillheten i skogen innan jag smyger fram för att beundra min första bock skjuten på lock!

Jakt är en fantastisk upplevelse på så många sätt att det är svårt att beskriva utan måste upplevas!”, skriver Henrik Björdén.

Då kom storbocken

Daniel fick en tidigt bockpremiär tillsammans med sin morfar på Granbergsdals skogar i Karlskoga. De smög ut mot sina pass vid fyratiden och råkade då stöta en bock och en get som sprang in i skogen.

”Helvete också. Väl nere på pass kommer det fram en ensam get i havren, cirka 130 meter ifrån mig. Verkar stressad över något ljud eller dylikt som kommer ifrån det höga gräset i åkern bredvid. En väldigt fin vy i morgondimman, hur som helst”, skriver Daniel Wilhelmsson i ett mejl till Jaktjournalen.

Efter en timme började han locka försiktigt med Buttolon och då kommer plötsligt bocken och geten som Daniel och morfar stötte tidigare på morgon i full galopp. Det är cirka 500 meter från skogen där de sprang in när de blev stötta.

Samtidigt ser Daniel att geten som han suttit och studerat en stund fått uppvaktning av en annan bock i högt gräs. Geten sätter igång och skäller kraftigt.

”Detta gör bocken ifrån skogen vansinnig, han tar ett rejält galopp emot dessa skall, och ställer sig med perfekt bredsida mot mig på 70 meter och jag trycker av och allt gick till enligt skolboken. Cg 3000 6,5 visar sig en engång pålitlig, skriver Daniel.

Glömde patronerna

Klockan ringde tidigt i morse hos Ludwig i Nynäshamn, men halvvägs till jaktmarken kom han på att patronerna blivit kvar hemma. Det blev lite stressigt att hinna ut men väl på pass var det lugnt.

Rätt vad det var fick han se en yngre bock som han började smyga sig på.

”Då ser jag plötsligt denna herre som står 200 meter längre bort. Jag smög i ca 30 minuter för att komma in på dryga 80 meter. Satte mig ner i en skogsbacke och kröp fram och tog stöd mot knäna och skottet tog fint bakom bogen”, skriver Ludwig Jansson i ett mejl till Jaktjournalen.

Taxvalpens första viltkontakt

Robin Arnberg i Gagnef smöt sig ut till en skjutstege i en skogsglända vid 04.20-tiden. Han lockade med en pipa av märket Clausen och klockan 05.50 kom en bock rakt emot Robin i passet.

– Jag slutade blåsa och på 40-50 meters avstånd vände den bredsidan till. Jag spårade 25-30 meter med 15 veckor gamla taxvalpen Azta. Hon var väldigt nyfiken men försiktig. Det blev ett bra första möte med vilt för henne, säger Robin till Jaktjournalen.

Bock kom på lock

Mikael Karlsson blev utskälld på väg till passet. Det var ett smaldjur som anade hans närvaro, men utan att fly. Hon gick istället och betade cirka 80 meter bort när Mikael tagit sig ett pass. Han satt vid en dalgång nära en bäck där finns både odlad mark och mark med gräs som slås bara för att hålla landskapet öppet.

– En mindre bock passerade mig men den kom jag inte åt – och den reagerade inte på lockpipen från Butolon. Men plötsligt kom det en större bock som rundade en liten kulle och ställde sig på 60 meters avstånd. Det blev ingen dramatik i skottet, men det var roligt att det funkade med lockandet, säger Mikael Karlsson till Jaktjournalen.

Hasse Ångman, Ljusne, Hälsingland.

Bockarna lyste med sin frånvaro.

Han var på plats ute i skogen vid 04.45-tiden och satt på pass i en hyggeskant.

Stenen ändrade form

– Första timmen hände ingenting mer än att en korp kraxade på mig. Plötsligt tänkte jag ”vad sjutton är det på stenen där borta? Så såg den inte ut när jag kom”, berättar Hasse.

När han tittade efter såg han att ett lodjur parkerat uppe på stenen och riktade sin uppmärksamhet mot honom.

– Jag lockade försiktigt med Buttolon och den var väldigt intresserad. Jag har blivit så gammal att det inte är så viktigt att skjuta längre, så jag har alltid kamera med mig, berättar Hasse.

Han plockade upp sin systemkamera med telezoom och kunde ta över 100 bilder på det nyfikna lodjuret.

– Jag tillhör dem som tycker att det ska få finnas alla typer av djur, även om det ska vara under begränsade former. Jag vet att det blir soprent på skogen när lon kommer, men det här blev en väldigt fin naturupplevelse, säger Hasse.

Plötsligt kom bocken

Conny Alvarsson i Uppsala var på pass vid fyratiden och satt och lockade i två timmar innan det plötsligt visade sig en bock.

Men avståndet var för långt för ett säkert skott och bocken försvann in i skogen.

I ett mejl till Jaktjournalen berättar Conny att han då bytte pass och hällde upp en kopp kaffe. Han tryckte också två gånger på Buttolon och då kom bocken plötsligt rusande och stannade 15 meter bort och stirrade.

Bocken rusade iväg en bit bland unggranar men stannade och visade hela bredsidan på cirka 28 meters avstånd. Conny sköt och en fin bock blev med hem.

Bengt fångade bilden

I Sölvesborgs jaktklubb gick man ut 19 man och satte sig på pass kring Ryssberget och Bengt Wallin var en av jägarna.

– Vi hade tre bockar i tilldelning och samtliga sköts före klockan sex. På grannpasset sköt en jaktkompis en medaljbock, berättar Bengt Wallin.

Själv såg han ingenting, men när solen började lysa upp skogen kände sig Bengt tvungen att ta fram mobilen och fånga bilden – skuggan av hans torn i bok- och blandskogen.

– Jag sitter inte med mobilen uppe annars, men den bilden var jag tvungen att klippa, konstaterar Bengt.

LÄSARTÄVLING: Skildra bockjakten i bild och ord