Framgångarna beror inte bara på att Ammi har en stark stamtavla. Bertil Sandin vet också hur man både väljer ut valp och matchar en gråhund till championat. I slutet av 60-talet började han jaga med jämthundar, men bytte till gråhundar på 1980-talet. – På den tiden kunde det ta både tre och fem år innan jämtarna jagade ordentligt. Nu är det mycket bättre, men jag har fastnat för gråhundarna, berättar Bertil. Under åren har han själv meriterat 6-7 gråhundar till jaktchampionat. 2003 deltog han vid Älghund-SM med Horsareds Cilla som var yngst i startfältet. – Tyvärr hittade hon en älg bara 300 meter bort och älgen hade troligen hört oss och det blev sken. Sedan var den dagen förstörd för en topplacering.

Jaktchampion i flera led

Arbetet med att försöka ta fram en dubbelchampion börjar redan när Bertil försöker hitta en lämplig parning. – Jag vill helst att stamtavlan består av jaktchampion i fyra-fem generationer, samt att föräldrarna är lydiga och går att kalla in. Efter samtal med Per Särnmark, avelsråd i gråhundsklubben, fick jag möjlighet att köpa parningsvalpen efter Pers hane Körttilakian Isak och undan Lalabons Cheri, berättar Bertil. – När jag åkte till Backgårdens Kennel och Aron Andersson i Dalstorp för att välja valp tittade jag främst på exteriören och att valpen inte var skygg. Efter alla år med gråhundar vet jag hur en gråhund ska se ut, sedan handlar jaktlusten om arvsanlag som man själv får ta hand om och låta hunden utvecklas på ett bra sätt, menar Bertil.

Familjehund

Hemma hos Bertil i Sandared är hundarna familjehundar, de är alltid med och tidigt börjar han styra in lydnad i vardagen. – Ska man lyckas få höga poäng på jaktprov är det viktigt att man kan kalla in hunden, understryker han. Förutom Bertils förmåga att få hundarna att jaga är han också välkänd för sitt kunnande att utveckla lydiga hundar. I tolv år har han arrangerat och varit dressyrinstruktör för främst jakthundsraser i Boråstrakten. – När valpen växer upp lär jag den inkallning undan för undan. Att komma till husse direkt han kallar ska alltid vara roligt och ofta belönas med en bit hundgodis. Det är väldigt viktigt att hunden inte får vinna i början. Andra svårigheter man måste övervinna är när man börjar skjuta älg för hunden, då måste man möta upp med mer dressyr innan man tappar lydnaden, säger Bertil entusiastiskt.

Började skälla älg

Någon månad innan Ammi fyllde ett år fick hon gå loss i skogen. Till att börja med visade hon intresse för småvilt, men vid ett års ålder träffade hon sin första älg som hon också skällde och då upphörde även småviltsjakten strax därefter. – När hon var ett år och nio månader startade jag henne på jaktprov första gången. Hon tog upp på spår med fast stånd i upptaget. Efter 90 minuter gjorde jag en lyckad inkallning cirka 100 meter från ståndet. Hon gick direkt tillbaka och skällde och sedan kom hon till mig och tog kontakt. Vid provtidens slut kallade jag sedan in henne på 300 meter. – Första provet slutade på 86,5 poäng, andra ettan gick ändå bättre, då hon fick 91 poäng. Tredje ettan stannade på 81,5 poäng. Ett prov som fick en oturlig start med ståndskall i en dunge nära ett villaområde. Men hon skötte sig jättebra och visade både jaktlust, förmåga att hitta älgarna och få dem att stå. Och inte minst samarbete och lydnad, förklarar Bertil. När Ammi var ett år och elva månader var hon klar med sitt jaktchampionat. Men hon hade även otur på två andra prov som slutade med ett andrapris och en nolla, något som kan hända den bästa.

Förtjänster

Ammis förtjänster är många och värdefulla. Jaktlusten är av högsta klass och hon har också lugna upptag som i regel slutar med ståndskall på upptagsplatsen. Hon är säker vid inkallning och är dessutom utrustad med en bra exteriör. Ammi blev utställningschampion vid 2,5 års ålder. Utan överdrift har Bertil bevisat att han är en hundkarl ut i fingerspetsarna. Prestationen blir inte sämre när han berättar att han sedan ett par år är mindre rörlig på grund av problem med höfterna, men trots detta sköts träningen på bästa sätt. – Jag har en elcykel som jag motionerar henne med och sedan är jag av den uppfattningen att en älghund ska släppas minst sex–sju–åtta gånger innan jakten startar. Själv släpper jag minst en gång i veckan för att hon ska vara i topptrim till jakten. Det fungerar bra för mig då jag alltid kan kalla in henne och att hon har en bra återgång, berättar Bertil.

Jakt på hemmaplan

Innan höfterna började krångla var Bertil ofta på jakt i jaktlag runt om i landet med sina hundar. Nu blir det dock mest jakt på hemmaplan och då är det sonen som går som hundförare. I höst planerar Bertil att para Ammi med Stefan Högbergs hane Salsabackens Acke. En intressant parning som inte lär bli svårsåld. – Jag tror mycket på den parningen. För två år sedan hade jag en kull i Ammi och det ser mycket bra ut där de flesta hundarna redan skäller älg, jag hoppas att de kommer till jaktprovstart i höst. Alla Ammis kullsyskon har A-höfter och går allt som planerat ska de bli hundar med hög jaktlust, friska och hanterbara hundar.

Tips och trix

Bertil poängterar gång på gång vikten av att ha lydiga hundar och inte bara för att få höga poäng på jaktprov. Utan också för att kunna få en bättre jakt när hunden skäller fel älg. – Kan man kalla in hunden tröttar man inte ut den i onödan och man kan istället göra ett nytt släpp och kanske ha en bra jakt en hel vecka, säger han. Bertil använder en visselpipa med höga toner för att kalla in hunden om han är närmare än 130 meter. – Man ska inte ta i så att man skrämmer älgen, sticker den är det genast svårare att få hunden att lyda. Kallar jag in på längre avstånd använder jag en vanlig domarpipa, berättar han. Ett annat knep i lydnadsträningen är att sätta en lång lina i hunden och ge den ett köttben som den får gnaga på, sedan gör du inkallningen. – Kommer inte hunden direkt ska man ha en medhjälpare som kör upp hunden så att den lyssnar – lydiga hundar är lyckliga hundar, avslutar Bertil Sandin.