Senast på lördagen dödades en jämthundstik i Homna i Hälsingland, vilket Jaktjournalen rapporterat

här. Totalt i Hälsingland har sju jakthundar dödats eller skadats under jaktsäsongen 2019. En drever har också vargdödats i Ockelbo. På sina ställen i framförallt Hälsingland är vargstammen så stark att länsstyrelsens personal inte längre kan avgöra vilka revir som ligger bakom attackerna.

”Älgjakten i fara”

– Det är åt helvete på riktigt. Måluppfyllnaden i älgjakten är i fara, säger Johan Lundberg, ordförande i Svenska Jägareförbundet i Gävleborg.

Vad vidtar Jägareförbundet för åtgärder för att komma till rätta med problemet? – Vi fortsätter vårt arbete på samma sätt som vi gjort hela tiden. Vi försöker stötta de hundägare som drabbas och skickar in skyddsjaktansökningar. ”Lördagsgroggskommentarer” på Facebook hjälper inte. Vi måste ”motionera” systemet och ta upp diskussionen med myndigheterna, svarar Johan Lundberg. Han är kritisk till flera omständigheter i den svenska vargpolitiken. Det är dels svårigheten att få skyddsjakt.

Svårt nå avskjutningsmål

– Det finns en tröghet i systemet. Dels får inte jakten vara populationsinskränkande, dels måste man kunna identifiera vilken varg som stått bakom attacken. Skyddsjaktsinstrumentet är för trubbigt när man aldrig kan skjuta några vargar, säger Johan Lundberg. Han vädjar nu till jägarkåren att delta i insamlingen av vargspillning, för att man ska kunna få en klar bild av hur många vargar Gävleborg egentligen har. – Sedan måste vi få minska stammarna där tätheterna är som störst – i framförallt Hälsingland är det riktigt illa med revir överallt. Det här är frågor som vi har skogsbruket med oss i. De ser att det är svårt att nå målen i exempelvis älgjakten, säger Johan Lundberg. Bland vargföreningarna skriver exempelvis

Svenska Rovdjursföreningen ”att löshundsjakt i områden med varg inte ska förekomma.”

Mikael Moilanen mikael.moilanen@jaktjournalen.se 070 – 744 18 21