Blasers jaktvapen skiljer sig från de flesta andra i såväl konstruktion som utseende. Vi testade för ett tag sedan en drilling med kulpipan över hagelpiporna och nu har turen kommit till dubbelstudsardrillingen Duo 99. Visst har det har byggts såna här bössor tidigare men i serieproduktion i större skala är nog Blaser förmodligen först med denna annorlunda komposition. Man känner sig utan tvekan väl beväpnad med denna bössa. Med två kulpipor i 9,3X74 R och en hagelpipa i 20/76 har man en imponerande eldkraft till hands. Konstruktionen liknar den tidigare drillingen vi testat med två hagelpipor och en kulpipa placerad ovanför hagelpiporna. Här finner vi hagelpipan, så att säga, nere till höger. Bössan väger 3,8 kilo och det är nog lämpligt med tanke på den potenta kalibern i kulpiporna. Nu är det så att kulans grovlek och hylsans längd i någon mening ser ut för mer rekyl än den levererar. Den gamla tyska randpatronen är faktiskt inte så farlig. För handladdaren finns dessutom en hel del att göra för att göra patronens prestanda och precision bättre och mera lättskjuten. Stål och lättmetall Duo 99 har baskyl av lättmetall som sparar en hel del vikt och är dessutom mycket motståndskraftig mot korrosion. Lättmetallen är anodiserad för att få en hårdare yta som motstår väder och vind bra. En av Blaser nydaningar är mekanismen med ett låsblock av stål som sitter inpassat mellan baskyl och pipor. Låsblocket innehåller även slagstiften. Låsblocket kan med några enkla handgrepp plockas lös från vapnet som därmed görs obrukbart. En mycket bra detalj som gör det enkelt att uppfylla lagens bokstav under resor och vistelser i jaktkojor. Mekanismen spänns med hjälp av en stor tangent på kolvhalsen. Det innebär att säkring helt och hållet saknas på bössan. Drillingen har två avtryckare, den bakre avfyrar alltid den undre kulpipan medan den främre får dela på hagelpipa och den andra kulpipan. Omställaren sitter på baskylens högra sida och löper vertikalt tvärs igenom densamma. Trycker man ner den lilla tangenten på översidan kommer det ut en likadan på undersidan. Lite ovant känns det nog men med lite övning kan det nog gå att göra denna manöver snabbt. Det går bara att avfyra två pipor i följd. Därefter måste tangenten på kolvhalsen åter spännas upp. Reglering Dubbelstudsare har sina obestridliga fördelar men som allting annat även nackdelar. Samskjutning brukar vara ett orosmoln när det gäller vapen med två individuella kulpipor. Traditionella dubbelstudsare med lödda pipor kräver ett besök hos en duktig vapensmed för reglering. På Blasers dubbelstudsare har det dock skett en utveckling som innebär att besöket hos vapensmeden kanske inte helt kan uteslutas, men det blir sannolikt en mycket billigare historia. Den undre kulpipan omsluts av en mantel med justerskruvar i mynningen. Man får intrycket att det är fråga om två hagelpipor och en kulpipa innan man tittat in i mynningarna. Alla tre pipor är dessutom helt friliggande med en gummilist emellan sig som ger intrycket av att vara en traditionell stålspång. Reglering Den omslutande ”extrapipan” på den ena kulpipan har tre justerskruvar i mynningen som medger en enkel justering av träffläget för att få de två kulpiporna att samskjuta. Justerskru-varna låses med var sin insexskruv som sitter i mynningsplanet. Dessa låsskruvar är av det mikroskopiska slaget, faktiskt några av de minsta insexskruvar vi sett. Någon insexnyckel i passande storlek kunde inte uppbringas i vapentestarnas verktygsgömmor. Bössan provsköts med Normas 18,5 grams Alaska och det stod snabbt klart att det inte var den ammunitionen som vapnet var reglerad med. Träffbilderna satt en bra bit från varandra mellan piporna. Det såg dock bra ut var för sig så att säga. Det gick att skjuta träffbilder på ca 30-40 mm med vardera pipan. Något försök att justera ihop piporna gjordes aldrig men systemet finns ju inbyggt så något problem är det inte. Bra trycken, som vanligt Blaser har några utmärkta egenskaper på de flesta av sina modeller. Det ena är precisionen och det andra är trycket. Trycket som ofta är drillingens svaga punkt är på Duo 99 av hög klass. Rent och lätt ställt utan släp. För den som vill ändra trycket sker detta med hjälp av ett litet paket av tunna bladfjädrar på avtryckarplattans botten. Detta känns som en onödig åtgärd på den bössa vi testade, trycket var helt enkelt utmärkt. Kikarfästet är av samma typ som återfinns på Blasers studsare. Ett sadelmontage som är skottfast och behåller träffläget vid av och på montering. Kikarfästet är visserligen mycket välgjort men tyvärr ganska dyrt. Det finns en allvarlig biverkning med denna konstruktion. Kikaren hamnar högt över pipan och skyttet med kikaren monterad kunde vara bättre. Detta är något som inte verkar bekymra tyskarna särskilt mycket, höga kikarmontage är vanligt på tyska vapen. Öppna riktmedel När man monterar kikaren i sitt sadelmontage och gör en provanläggning känns det väldigt vingligt och kolven med sin svinrygg förstärker den vingliga känslan. Plockar man av kikaren och provar de öppna riktmedlen är det som om man har en helt annan bössa i händerna. Det bakre siktet är av lite ovanlig konstruktion. U-skåran känns igen men siktets överkant är inte plant som på de flesta andra vapen. Här har Blaser tänkt till, siktet är plant en kort bit på ömse sida om U-skåran men sedan stupar kanten brant ner mot pipan. Siktet känns väldigt bra och ger en bra siktbild. Även kornet är av ovanlig typ. Det är ett vanligt stolpkorn men med en rund plastbit monterad på bakplanet. Detta gör att man får en kombination av fördelarna med ett stolpkorn och ett av pärltyp. De öppna riktmedlen kändes riktigt bra och vi sköt faktiskt nog så bra som med kikare monterad under de få älgbaneserier vi testade. Det bakre siktet är svängbart och viker man om det kommer ett hagelsikte upp med en betydligt bredare skåra. Detta kändes dock inte så nödvändigt, det andra siktet för kulpiporna stämde så pass bra att det skulle förmodligen alltid få vara uppfällt. Läckerbit Blaser har lyckats att uppbringa ett ansenligt lager med utmärkt valnöt till sina vapen. Träbiten på testbössan fick det att vattnas i munnen på vapentestarna. Relativt ljus med en otrolig ”fiddleback” det vill säga att kolven är tigerrandig. Det fanns även en del vacker ådring att vila ögonen på. Det är förvisso lättare att hitta bra trä till brytvapen eftersom det är frågan om mindre bitar som ska vara av bra kvalitet. Kolvens design är av strikt tyskt snitt med svinrygg och kraftigt kindstöd. Som vi påtalade tidigare är den krokiga kolven svår att komma överens med när kikaren är på plats. Nätskärningen är inte helt perfekt på framstocken och det finns en del småmissar på kolven med. Tyskarna måste vara av en tåligare sort än vapentestarna den saken är helt klar. Den krokiga kolven i kombination med en tämligen solid plastbakkappa medförde att varje skott med 9,3X74 patronerna knappast gick obemärkt förbi. Snabba dubbelskott med kikaren monterad var knappast att tänka på eftersom kolven gled i väg på axeln efter varje skott. Hagel Jo visst ja bössan har ju en hagelpipa med, det höll vi nästan på att glömma. Man får nog betrakta denna bössa som en storviltsstudsare med en extra pipa om något småvilt skulle uppenbara sig. De flesta drillingar har nog en omvänd roll under jakt. Om kulpipan på drillingen är i lämplig klass kan ju älg eller annat storvilt fällas under pågående småviltsjakt. Det går att få kulpiporna i alla upptänkliga kalibrar långt ner i klasserna till Blaser Duo 99. Men den känslan vi får är nog att detta är en ”storvilts drilling”. Hagelpipan har fast borrning och det kan ju kanske vara ett litet handikapp när det nu bara finns en pipa. Man får nog testa lite olika sorters hagelstorlekar och fabrikat för att hitta patroner som slår bra i hagelpipan. Det som osökt kommer upp när man ser denna bössa är vildsvinsjakt. Beväpnad med två 18,5 grams blyspetsar och en slug eller brenneke i hagelpipan är man nog väl förberedd för närkontakt med svin. Omladdning Ett allvarligt problem kan uppstå om man ska bruka bössan till storviltsjakt och man kommer till den obehagliga situation att det krävs en snabb omladdning. Duo 99 saknar ejektor och låsets utformning gör att det är lite svårt att snabbt plocka ut tomhylsorna. Med frusna fingrar är det nog direkt svårt att snabbt förse piporna med färska patroner. Om kikaren är monterad blir det ytterligare lite svårare att komma åt tomhylsorna. Om bössan hade haft ejektor och ett lägre kikarmontage skulle det nog vara en mycket lämplig bössa för storviltsjakt där det kan vara snabba situationer. Å andra sidan är de öppna riktmedlen så pass bra att kikaren kan uteslutas för de flesta situationer om jägaren har skaplig syn. Att köpa en Blaser Duo 99 med två .222 Remington pipor och en i 20/70 känns dock som en mycket främmande affär. Detta får nog betraktas som en kombination som mest lämpar sig för storviltsjakt med möjlighet på småvilt. Fakta Modell: Blaser Duo99 Kaliber: 20/70-9,3X74R. Kan fås i de flesta kalibrar Längd: 101 cm Vikt: 3,8 kg Piplängd: 57,5cm Kikarfäste: Blaser sadelmontage Trycke: Dubbeltryck Säkring: Separat spänntangent för mekanismen Pris: Cirka 40.800:- Generalagent: Normark Scandinavia AB Text och foto: THOMAS ERIKSSON, STEFAN KARLSSON