Hur skogsägare väljer att sköta sina produktionsskogar har stor inverkan på födotillgången för älgar och hjortar. Både när det gäller mängd och näringsvärde. Det visar ny forskning från SLU.
Mängden blåbär, lingon och ljung har minskat kraftigt i svenska skogar och det finns kunskapsluckor om orsakerna som ligger bakom detta. Nu har det dock kommit en ny avhandling från SLU som visar hur sammansättningen av olika trädslag och skogens täthet påverkar tillväxten på risväxterna och deras näringsvärde för klövvilt.
Forskning som är intressant inte minst med tanke på debatten om betesskador i skog.
”Tidigare forskning har till och med visat att god tillgång på dessa risväxter i landskapet kan mildra klövviltets skador på träd i produktionsskogen.” skriver doktoranden vid Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap på SLU, Laura Juvany Canovas i ett pressmeddelande.
Exakt hur skogskötseln påverkar risväxternas tillväxt och förekomst har inte varit klargjort och Laura Juvany Canovas menar att det finns ett stort behov av kunskap kring detta. Men i pressmeddelandet anges en möjlig del av förklaringen.
” En möjlig orsak till denna nedgång är förändringar i skogsskötseln som har skapat tätare skogar för att öka virkesproduktionen. Detta har i sin tur minskat mängden ljus som når marken, vilket man tror har bidragit till risväxternas nedgång”
Hennes nya forskning visar nu att blåbärs-, lingon- och ljungris i täta grandominerade bestånd har mindre biomassa än riset i tallskogar. Riset i täta granskogar var också mer lågvuxet, men en större andel av biomassan utgjordes av sådant som hjortdjur kan äta. Det småvuxna riset hade dessutom ett annorlunda näringsinnehåll, med mer protein men mindre socker och stärkelse, jämfört med ris som växte i ljusare talldominerade bestånd.
