"}}

– Folk har garvat åt mig – det ser naturligtvis inte klokt ut att åka omkring i skogarna med en surfingbräda på taket. Men om det kan förhindra att jag måste stå på land skjuta prick på hunden för att den ska slippa dö av drunkning – så skiter jag i hur det ser ut, säger Olof Granhagen.

Han släppte sin nioårige american foxhound Ben på rävjakt i Leksand i lördags. Det blev drev och det drog sig först ned mot riksvägen, där kompisens stövare blev påkörd av en smitare förra veckan.

Olof åkte mot riksvägen för att försöka stoppa hunden om drevet kom dit. Men istället vände räven och sprang mot ett område med flera tjärnar.

Stilla på tjärnen

Plötsligt visade pejlen att hunden var stilla ute på en tjärn.

– Jag har varit nojig för svaga isar och tidigare hade jag en flytväst åt hunden. Men den lyckades han käka upp, så nu var han tyvärr utan väst. Men på fredagskvällen monterade jag på takräcke och vindsurfingbrädan på bilen, så den hade jag med mig, berättar Olof.

Det blev full gas upp till tjärnen med bilen. Olof drog på sig flytväst och monterade av surfingbrädan och sprang 600 meter längs tjärnens kant och bort till den sida där Ben kämpade för sitt liv i en vak.

Han kastade sig på magen på surfingbrädan och hasade sig cirka 50 meter ut till vaken.

– Han hade legat i vattnet i 14 minuter när jag kom fram. Isen brast under mig och vi låg i vaken båda två. Men Ben var så stressad att det inte gick att få honom att balansera på brädan, berättar Olof.

Ben tuppade av

Till slut var hunden så utmattad och nedkyld att han tuppade av. Då lyckades Olof ta honom i halsbandet och häva upp honom på isen.

– Sedan kunde jag ta mig upp på iskanten. Tidigare var jag förberedd med isdubbar, men de blev kvar i en ryggsäck vid ett gryt. Jag hade en gammal räfsa som jag hittade på strandkanten. Den paddlade jag med, berättar Olof.

Tjärnen ligger ensligt belägen och ingen människa kunde uppfatta dramat som pågick – trodde Olof. Men jaktkompisen hade suttit och druckit sitt morgonkaffe och tittat på GPS-pejlen och sett vad som pågick.

– Plötsligt hörde jag hans röst på stranden, konstaterar Olof.

När han kom iland hade Ben förlorat medvetandet helt. Olof slet av sig kläder och försökte gnugga honom varm runt hals och huvud, områden på hundkroppen där blodkärlen sitter ytterligt.

– Kompisen sprang och bar honom till bilen. Sedan torkade vi honom och bäddade in honom i de kläder som fanns med. Han kvicknade till, berättar Olof.

”Räddningsbräda”

Den surfingbräda han räddade sin hund med är en helt vanlig vindsurfingbräda, som han skruvat bort styrfenan på. Brädan blir då platt.

– Det är egentligen exakt samma bräda som brandkåren använder, men då kallas den räddningsbräda. Det står många sådana från 1980-talet i källarförråden, konstaterar Olof.

Han har bävat för situationen där hunden kämpar i en isvak och han står handfallen på stranden.

– I en sådan situation skulle man naturligtvis försöka skjuta hunden, för att den skulle slippa dö en plågsam drunkningsdöd. Känslan när vi nådde i land och jag förstod att jag hade lyckats rädda honom, den var obetalbar.

– Nu har jag varit och köpt en ny flytväst åt hunden. Han tar sig inte upp ur en vak med den, men han sjunker i alla fall inte, säger Olof.

Hur lyckades du agera så målmedvetet i den svåra situationen?
– Jag har badat mycket isvak och får inte panik när jag hamnar i vattnet. Just när jag låg i vaken i lördags tyckte jag att det var märkligt att jag inte frös ett dugg. Jag var så full av adrenalin och helt fokuserad på vad som skulle göras. Men efteråt blev det kallt, svarar Olof.