Visst kan man tävla med hundar

ldrig tidigare har det tävlats så mycket i skogarna som i höst. Förändringen har varit dramatisk under de senaste tio åren. Då fördes hätska debatter inom många klubbar om mästerskap. Motståndarna hävdade att SM och andra stora tävlingar bidrog till att skapa avelsmatadorer som inte borde användas. Förespråkarna – som var kloka – insåg att tävlingsverksamheten kommit för att stanna och stimulerade medlemmarna att stanna kvar. Dessutom ger jaktprovsverksamheten en viktig intäkt. Inom fågelhundsvärlden har dessa diskussioner varit nästan obefintliga de senaste 20 åren. Guldpokal, derbyn, fjällprov och SM har avlöst varandra med jämna mellanrum. Statusen att figurera i dessa fina prislistor kan inte överskattas. Här är kampen tuff mellan duktiga hundförare och vältränade hundar. En tappad apport kan vara skillnaden mellan ära och berömmelse och, i värsta fall, att sälla sig till åskådarleden. Tävlingsverksamheten har definitivt varit positiv för de stående fågelhundarna. Här mäts förmågan hund mot hund och ett litet misstag kan förstöra hela mästerskapet. Precis som för vilken elitidrottsman som helst. Träningen och jakten måste bedrivas på ett perfekt sätt med känsla för detaljer. Bland älghundsfolket fanns det många högljudda kritiker när klubben 1993 beslutade sig för att starta ett SM för älghundar. Man kan faktiskt säga att det tog nästan 25 år för älghundklubben att förstå behovet av ett stort mästerskap. Redan 1969 motionerade den smått legendariske Allan Westerlund, Hotagen, för ett SM. Förslaget föll, men 1993 klubbades mästerskapet igenom sedan Gävleborgs Älghundklubb motionerat. I höstas arrangerades SM:et för elfte gången och på förhållandevis kort tid har SM för älghundar blivit en av klubbens absolut viktigaste arbetsuppgifter i verksamheten. De första åren steg belackarna upp på möten och spydde galla över mästerskapet, inte ofta utan inslag av den svenska avundsjukan. I dag är kritiken borta, kanske beror det på att SM:en inte skapat några avelsmatadorer. I stället har hundägarna upptäckt att lydnaden är mycket viktig för att lyckas på ett SM, sedan just detta moment belönas i jaktprovsreglerna. Många älghundsägare som inte har ambitioner att ta sig till SM har också förstått att lydnaden är viktig hos en modern älghund. I dag räcker det inte med att hunden skäller på älg för att det ska vara något att skryta om. Nej, älghundarna har utvecklats, det kan man se både i procent pristagare och i poäng på jaktprov. Det kan man tacka SM för och i dag skulle förmodligen ingen med normal självbevarelsedrift ens drömma om att försöka lägga ner älghunds-SM.