Vi betackar oss för olyckliga hundförbud

De senaste veckorna har diskussionerna gått höga runt hundanvändning vid björnjakt. Efter att ha läst diverse ”ogenomtänkta” kommentarer på diverse bloggar och nyhetssidor står det klart att den svenska avundsjukan lever i all välmåga. I skottgluggen har plotthund­ägarna stått och främst Rasmus Boström, Älvdalen, som haft fräckheten att skjuta fyra fem björnar varje höst. Att han är en björnjägare av rang tillsammans med sina effektiva plotthundar har sitt pris. När han plötsligt också lanserade en björnjaktsfilm med en jakt­kompis blev det för mycket. Någon på Svenska Jäga­re­för­bundet reagerade blixtsnabbt när man sett en filmtrailer på Internet och trodde att filmen skulle bli en dödsstöt för svensk björnjakt. Jägareförbundet borde i stället inse att Rasmus, tillsammans med ytterligare en handfull jägare, verkligen kan kalla sig björnjägare. De borde samarbeta för att ta fram ett bra undervisningsma­terial för oss övriga jägare som så gärna vill kalla oss björnjägare. Med ett väl underbyggt mate­rial behöver inte Jägare­förbun­det vara rädda för EU och att skydds­jakten på björn ska gå förlorad. Denne tjänste­­man på jägare­för­bun­det bör också inse att de jäga­re­för­bun­det ska vara rädda om sina medlemmar och inte som nu rädd för jaktmotståndare.