Var går gränsen?

[bild1:En fin trofé som nu finns på Riksmuseets lager och med undantag för att en ny Norgehistora blev född så finns det inte mycket positivt med den.]För några år sedan

var en minibuss med norska jägare på väg till en dags drevjakt på en av Sveaskogs marker strax söder om Örebro. Norrmännen hade rest långt och var jaktsugna. Att förväntningarna på morgondagens jakt var stora märktes tydligt under genomgången kvällen före. Det var tillåtet att skjuta älg, dov, rådjur och vildsvin, med vissa restrektioner avseende ålder och kön. Kronvilt var fredat, då stam­men var under uppbyggnad, men de flesta frågorna angående avskjutningsreglerna gällde att se skillnad på vildsvinssuggor och galtar. Då alla gästerna var på pass morgonen efter så släppte hundförarna sina stöthundar och gick in i såten från olika håll. Det small några få skott. Långt färre än de jaktsugna norrmännen hade hoppats på i dessa, enligt uppgift, viltrika marker. Yrkesjägaren som höll i jakten såg om möjligt ännu dystrare ut än passkyttarna som inte hade sett något vilt då vi möttes vid minibussen.