ANNONS
MEST LÄSTA
MER INOM KATEGORIN JAKTNYHETER
Annons
Ståndskall på björn – en dag för sent
Söndagen den 12 oktober var dagen då jämthunden Birkmarkens Julle skällde ståndskall på björn för första gången. Det var också dagen då Julles husse, Andreas Jansson, febrilt ringde runt för att få reda på om björnkvoten var fylld.– När jag till slut lyckades få tag i någon som visste besked, fick jag reda på att det var fullskjutet kvällen innan, meddelar Andreas besviket.
Som många hängivna jägare drömmer 28-årige Andreas Jansson, från Hallenbygden i Jämtland, om att få skjuta en björn. Den här oktoberdagen i hemmamarkerna i Bydalsfjällen började riktigt bra. Andreas hade Julle ute på sök och satte sig vid en myrkant för att dricka en kopp kaffe. När han var klar reste han sig upp och tog två steg ut på myren – då mötte han den stora björnhannen på 60 meters avstånd. Andreas och björnen stirrade på varandra ett par sekunder, sedan backade Andreas sakta några steg och hukade bakom en björk. – Björnen vände så sakteliga om och lunkade i väg bortåt, över myren och in i en skogsdunge. Men bara någon minut senare kom Julle bakom ryggen. Det syntes att han hade björnen i nosen. Han vädrade och var oerhört ivrig. Det blev upptag direkt, berättar Andreas. Ringde direkt [bild1:Andreas Jonsson med jämthannen Birkmarkens Julle]När Andreas insåg att Julle hade fullt ståndskall på en fullvuxen björn ringde han omgående jaktledaren för att få veta om björnen var skjutbar. Hos jaktledaren var det typiskt nog upptaget en lång stund, och när Andreas väl fick tag på honom hade han inget säkert svar att komma med. I väntan på att jaktledaren skulle återkomma med besked fick Andreas snällt vänta. Det blev en lång väntan för Andreas, som hade ett oförglömligt skådespel framför sig. – Under 10–15 minuters tid var det fullt ståndskall inne i den lilla dungen bakom myren. Men det konstiga var att björnen sedan flyttade sig mot mig, ut till myrkanten igen. – Det var en rejäl klump, vad jag kan bedöma omkring 300 kilo. Hela tiden var björnen bara 60–70 meter bort. Jag kunde ha skjutit den flera gånger om, skrattar Andreas åt händelsen så här i efterhand. Fullskjutet När jaktledaren så småningom ringde var det fortfarande fast stånd vid myrkanten. Jaktledarens besked satt dock som en dolk i Andreas bröstkorg – den sista björnen fälldes nämligen kvällen innan. – Det var bara att bita ihop. Men nu vet jag i alla fall att jag har en hund som tar på björn. Bara det är värt mycket, konstaterar Andreas.
Loading ..