Slättlandets bruna jössar

Från horisont till horisont sträcker sig den vida halländska slätten avbruten av lövskogsklädda kullar, stora gårdar, kyrkor och villasamhällen. Svartplöjda åkrar omväxlande med ljusgula stubbåkrar, trädor, omställningsmark och smaragdgröna höstvetefält. Detta är fälthararnas rike.

Tiden var hunnen in i mitten av januari denna barmarksvinter i mellersta Halland och det var dags för det stora harklappet på Munkagården. Bortåt 40-talet deltagare hade mött upp och delades in i två grupper där man ömsevis gick i drevkedja, ömsevis stod på pass. För många av deltagarna var detta årets höjdpunkt och även om det vid det inledande kaffet i gårdens maskinhall talades om gångna tiders betydligt större hartillgång, då det kunde fällas bortåt 50-talet harar, så såg alla förväntansfullt fram mot en härlig jaktdag. – Som alltid sätter vi säkerheten främst, deklarerade jaktvärden Tore Andersson. Laddning sker först i passet och patron ur görs när passet ska lämnas. Sök ögonkontakt med passskyttar på båda sidor och var helt förvissad om var de befinner sig. Endast bakskott får lossas när drevkedjan närmar sig. I drevkedjan är det tillåtet att lossa skott mot hare, men bara om det kan ske helt riskfritt, vilket i många fall innebär endast bakskott. Många av de församlade nickade igenkännande. Man kunde reglerna från tidigare jakter. – Därtill är det fritt fram att till en början skjuta även någon fasan och gärna något rådjur, förklarade Tore, som tänkte på klövdjurens tidigare framfart i jordgubbsodlingarna.