Sårbarhetsanalysen – så beaktades inaveln och genetiken

Vargfakta.se har analyserat den nyligen presenterade "Sårbarhetsanalysen" angående vargstammens storlek i framtiden. Naturvårdsverket har i en första rapport tillsammans med Skandulv och deras forskaretittat på den lägsta numerären för en livskraftig vargstam.

Såväl inavelsgraden som genetiken påverkade den rapport om minsta livskraftiga population som Skandulv tagit fram. Hur kan det komma sig när uppdraget skulle göras utan att ta hänsyn till genetiken. Uppdraget som formulerades av Regeringen via Naturvårdsverket om framtagande av minsta livskraftiga population för varg skulle göras utan att genetiken beaktades. Detta har lett till att vissa grupper avfärdat rapporten som oanvändbar. Allra sämst tycker Svenska Rovdjursföreningen om rapporten. – Sårbarhetsanalysen säger ingenting om hur många vargar som behövs i Sverige, den duger inte ens som utgångspunkt med så orealistiska antaganden, säger Ann Dahlerus, ordförande i Rovdjursföreningen. Utgångspunkten för deras kritik är att genetiken och inavelsriskerna inte beaktats i analysen som gjorts av Sveriges främsta och mest erfarna vargforskare Chapron, Andrén, Sand och Liberg. Inaveln påverkade resultatet Om det är så att kritiken från Svenska Rovdjursföreningen handlar om att genetiken och inaveln inte följt med och påverkat resultatet kan vi meddela att det är just våra skandinaviska vargars genetik och inavelsgrad som givit en minsta livskraftiga population (MVP) om 40 vargindivider.