Ripsnarning – en livsstil för ett fåtal

Vintertid är ripsnarningen ett sätt att leva för snart 70-åriga Roland Gavelin från Klimpfjäll. Varenda dag, från årsskiftet fram till mitten av mars, avverkar han en mil eller två på skidor, oavsett sträng kyla, hård blåst och klabbföre. Trots allt hårt slit ser Roland det som ett rent nöje att hålla liv i den gamla traditionen.– De första tio-femton snarorna brukar sällan ge något, kommenterar Roland efter det att vi har vittjat ett halvdussin ripsnaror.

P-O Yliniemi
P-O Yliniemi P-O Yliniemi

”Ryponan”, det vill säga den fångstlinje på hundratalet snaror som vi ska vittja under förmiddagen, ligger i en liten dalgång upp mot Stekenjokk. Under de dagliga turerna efter onan har det blivit tydligt att riporna helst uppehåller sig längre in i dalgången. Rätt vad det är kan dock fåglarna flytta sig och de tidigare så resultatlösa snarorna kan helt plötsligt bli fångstgivande. Om oturen är framme kan riporna också lämna dalgången helt. Då är det bara att bita ihop och flytta ryponan till en lämpligare plats.

nyheter jaktnyheter
ANNONS

MER INOM KATEGORIN JAKTNYHETER