Professorns unika viltvatten

Vidar Marcströms planer på att anlägga ett viltvatten på Harka gård utanför Norrtälje hade funnits länge men tiden hade inte räckt till. År 2008 presenterade Helsingforskommissionen en aktionsplan för Östersjön där det bland annat rapporterades om en svensk utsläppsreducering av 21 000 ton kväve och 290 ton fosfor varje år.Vetskapen om algblomning och syrefria bottnar i havet fanns tidigare men nu blev frågan ännu mer aktuell. Kunde markägarna på något sätt bidra till att minska föroreningen av havet? Samtidigt erbjöd länsstyrelsen investeringsbidrag till anläggningar av våtmarker som kunde reducera växtnäringsläckaget.Nu började Vidar på allvar fundera på att skapa en helt ny typ av viltvatten. Jakt och forskning Vidar växte upp i Korsträsk i Norrbotten och under skolloven jagade han och hans bror under dygnets alla ljusa timmar. Dessa ungdomsminnen och senare tids erfarenheter av forskningsprojekt kom under en natts funderingar att bilda stommen till viltvattnet på Harka.Vidar berättar hur han många gånger kört fast i forskningen och funnit att etablerade och kända metoder inte fungerat. – Då är det viktigt att vara envis och att tänka i helt nya banor, säger han. Rånön – Bergön Vidar berättar om forskningsprojektet på Rånön och Bergön i Norrbotten som han bedrev i nio år för att kartlägga rovviltets inverkan på småviltet. Projektet är ett av det längsta som bedrivits och det visade med all önskvärd tydlighet på rovdjurens effektivitet.Under projektets gång införlivades även haren i studien och man ville göra detta utan extra forskningspengar. Kända fällor anskaffades, men problemet var att de fångade mycket dåligt.Vidar kom då att tänka på en vinterjakt i ungdomen när han och hans bror jagade ekorre. De hade ett beting på att köra hem hö från lador och för att inte förlora tid körde de höskrindorna med häst tidigt på morgonen innan det blivit ljust. Naturligtvis lastade de så mycket att en del av höet föll av och det visade sig vara godbitar för hararna. Man konstruerade på ganska kort tid en helt ny och annorlunda fälla och hötussar placerades ut för att locka hararna på öarna. Resultatet blev över förväntan. 670 harar fångades och det gjordes cirka 2 000 fångster och återfångster.Efter en natts funderande, inspirerad av tidigare innovationer, beslutade sig Vidar för att anlägga sitt viltvatten och målet var att göra en helt unik anläggning. Viltvatten Fastigheten ligger i ett flackt odlingslandskap ner mot Norrtäljeviken och saknar naturliga sänkor som skulle kunna bli viltvatten. – Jag ville inte göra en enkel utgrävning eller en damm, berättar Vidar.Han började intressera sig för Storträskån som rinner genom odlingslandskapet och ut i havet. I samband med vårfloden spolar den kväve och fosfor direkt ut i havet.Efter nivåmätningar började planerna att ta form. Vidar ville konstruera ett meanderliknande och långsamt vattenflöde där miljögifterna skulle hinna sätta sig på botten innan vattnet rann ut i havet. Ett lyckat resultat skulle innebära att änder och icke jaktbara arter gynnades. – De flesta urbaniserade människor förstår inte att viltvård även gynnar icke jaktbara arter, säger Vidar. Anläggning När planerna var klara anlände grävmaskinen som började arbetet med att gräva det 10–15 meter breda meandrande kanalsystemet intill Storträskån. Vattensystemet är cirka 100 meter brett och kanalerna 40–50 cm djupa på en sträcka av 300 meter. Totalt omfattar viltvattnet 3,5 hektar.Jordmassorna placerades till största delen på de halvöar som bildades mellan serpentinerna.I våtmarkens översta och nedersta del finns dammar. I den övre leds vattnet in i kanalen och i den nedre regleras vattennivån i hela systemet. Den här typen av viltvatten kan framför allt anläggas i områden med liten nivåskillnad. Under hela anläggningsperioden hölls länsstyrelsen informerad om arbetet. Underhåll Fördelen med Vidars viltvatten är att det mycket enkelt går att torrlägga genom att öppna båda fördämningarna. Vattnet rinner då via den djupa huvudfåran direkt ut i havet och kanalerna blir torrlagda. Ett problem med viltvatten är att de ofta växer igen. I viltvattnet på Harka kan man torrlägga fåran och låta växtligheten torka en tid och sedan avlägsna den. Det går även att gräva ur botten och på så sätt avlägsna miljögifterna. Eftersom vårfloden levererar stora mängder vatten var traditionella munkar inget alternativ för att reglera ån. – Vi valde i stället att sätta ner rejäla stålplåtar. Plåtarna är konstruerade så att man med grova plankor kan reglera vattennivån. Än så länge har det fungerat, säger Vidar belåtet. Viltet Vidar påpekar att våtmarken hör till de mest produktiva ekosystem som finns både när det gäller växt- och djurliv. Öarna mellan kanalerna med sin långa strandlinje ökar den biologiska mångfalden och lockade omgå­ende änder, tofsvipa och småvadare. – Miljöaspekterna var avgö­rande för anläggandet av viltvattnet. Naturligtvis kommer jakt på de jaktbara arterna som uppehåller sig kring viltvattnet att vara en av vattnets attraktioner. Vidar är noga med att påpeka att allt hagelskytte kommer att ske med stålhagel.På halvöarna mellan vattenytorna ska man så in viltfoderväxter och även plantera buskar som skydd för vadare med flera. Tillsammans med andkorgar innebär det mat, vatten och skydd för allt vilt i området. – Länsstyrelsen har hela tiden varit positiv till innovationen och bidragit med föredömlig information, berättar Vidar.– Jakten är en naturlig del av gårdens verksamhet och jag hoppas att fler markägare inser att viltvård verkligen lönar sig, säger han.