ANNONS
MEST LÄSTA
MER INOM KATEGORIN JAKTNYHETER
Annons
På gåsjakt med Åke
Det var fyra grader kallt. En lätt isskorpa hade lagt sig över åkrarna under natten. Åke rattade terrängbilen över den våldsamt uppkörda vändtegen där en vanlig persongbil med all säkerhet hade blivit hängande. Vårt mål för morgonens gåssträck var en strategisk plats i ett djupt dike mellan två åkrar med potatis och rågstubb. ”Intill Elsa Jönssons”, var det sagt.
Klockan hann bli en kvart över sju, normalt gott om tid så här sent i november och om gässen höll gårdagens tidtabell skulle de inte komma förrän en kvart över åtta. Vi borde ha gott om tid att få utrustningen på plats: sätta ut våra lockfåglar, fixa gömsle och maskering. Men vi hann knappt få ut Åkes tio bulvaner i helfigur, och långt mindre montera järnkorsen i mina skalmodeller, förrän vi hörde gäss trumpeta över oss. Spanare! Så kallas de på Kristianstadslätten. Som om resten av dagen skulle gå käpprätt åt skogen, om man inte var i ordning och beredd att plocka ner en dylik förtrupp. Den mest uppenbara fördelen är att redan i gryningen få tag i fåglar med absolut rätt ton och lyster i fjäderskruden. Bättre bulvaner finns inte. Bland en del gåsjägare finns också en föreställning om att dylika spanare kan fördärva morgonsträcket genom att återvända till huvudflocken och skvallra om den fara som hotade: – Akta er för diket vid Elsa Jönssons!
Loading ..