När jakthunden får artros: Är det slutjagat?
I skogen kunde husse alltid lita på Nisse. Han var kanske ingen raket, men hittade som regel alltid älg. Kort sagt var han anledningen till att jaktlagets frysar fylldes med kött, från år till år.
När husse svängde av mot jaktmarken satte sig Nisse käpprak upp i buren. ”Du känner på dig vad som är på gång, va?” sa husse och log mot den drygt nioåriga jämthundens uppsyn i backspegeln. Sin ålder till trots var han i god vigör, även om han hade slagit av lite på takten under försäsongens cykelturer.I jaktlaget var det sällan någon diskussion om vilken hund som skulle prioriteras. ”Det är klart att vi ska släppa Nisse, han levererar ju alltid”, sa en tongivande jaktkamrat även denna morgon. Nisse for ivrigt och målmedvetet i väg, in i den täta skogen. Trots detta gnagde en oro i husse; skulle hunden verkligen orka prestera på topp? Egentligen var Nisse bara med som reserv idag, eftersom han hade jagat så bra och hårt igår.
Loading ..