Jobben finns i fjällen!

Inte värt namnet

I slutet av april varje vår börjar diskussionerna om årets föryngring. Fågeljägarna spekulerar och hoppas, väntar på inventeringsresultat från ripmarkerna och följer noggrant väderrapporterna. Fortfarande tror många att regn och rusk är det största hotet mot en lyckad fågelföryngring. Alla jägare som har något intresse av fågeljakt minns med fasa 2005 års bedrövliga föryngring, ett riktigt bottenår. Rapporterna från årets fågeljaktspremiär har också varit varierande. Ripjakten längst i norr har inte gjort så många ripjägare gladare, trots att norrmännen utestängdes från premiären! Det var tunt med ripkullar. Glädjande är dock att skogsfågelföryngringen ser ut att ha gått fram betydligt bättre. Just runt ripförvaltningen finns ett enormt arbete att göra. Inte minst därför att det inte finns någon förvaltning värt namnet. Här har inte minst den nybildade regeringen ett jättejobb. För här finns massor av jobb att erbjuda i glesbygden. I Norge har man länge känt till värdet av att jaga små predatorer i fjällen. Jaktjournalen har besökt en större egendom i grannlandet där en fast anställd predatorjägare framför allt jagat räv, mård och hermelin. Inventeringsresultaten av ripa är häpnadsväckande. Riptillgången är dubbelt så stor på dessa marker än på platser där ingen viltvård alls utförs. Det här visar tydligt att det finns utrymme för både värdefull viltvård och möjlighet för regeringen att skapa massor av jobb i glesbygden. Arbetslösheten är stor, men det är också fjällområdena och möjligheterna.