Je´tör´int´säj´om de´kalv eller kviga…

Tidigt 1960-tal - repmånaderna kom ganska tätt, och ofta inledda med bekantskap av övningens minhundar vid hundskolan i Övergård utanför Sollefteå. Det var inför en sådan tjänstgöring jag plötsligt fick telefonsamtalet; Kom å´jag´älg me oss!

Roger C Åström Roger C Åström

11 januari 2001 - 10:32

Det var på den tiden det var förbjudet att skjuta älgkalv. Jag hade genom gemensamma krigsmannaupplevelse under rekryten, inför stundande repövning, blivit inviterad på älgjakt till en mark i Ångermanlands vackraste område, Höga Kusten. Hemvärnet hade stark uppslutning på orten och det enda som störde stillheten i den vackra septemberkvällen före älgjakten, var filarnas stilla raspande mot spetsiga helmantlade 6,5 mm kulor, tillhöriga den svenska staten. – En´ får int´ta för myttje´, sade en av de äldre, en kan skjut´ut blyt ur manteln. H´ä djävligt farli´. En kan rent spräng´sej fördärvad i näst´skott. 10,75x684Själv höll jag mig på den lagliga sidan och deltog inte i filandet. Jag var för övrigt så långt ifrån de övrigas fina kalibrar jag nästan kunde komma med min för 150 kronor inköpta 10,75×68, Germania Waffenwerke, Zehla-Melis. En fruktansvärd kanon – dödens synrör kallad. Ganska farlig även för skytten genom sin fruktansvärda rekyl och med otroligt dålig prestanda vad gäller precisionen jämfört med moderna kalibrar. Effekten i närheten av mynningen var fruktansvärd, men när 22 grams kulan hunnit en bit på den parabel som utgjorde dess kulbana, sänkte sig den plommonliknande projektilen brummande och snabbt utför. Den indirekta skjutningens granatkastarprincip.