Jakten räddade inte hans liv

Klockan var tolv på natten då han steg in på den dygnetruntöppna macken. I hyllan stod ett exemplar av den enda jakttidning som han inte prenumererade på. Han tog ett exemplar och bläddrade, även om blicken från damen bakom disken inte var speciellt trevlig. Hon såg ut som om hon hade ätit alla korvarna och den råa löken själv. En rubrik fångade hans intresse: ”Jakten räddade mitt liv.” Det var en före detta narkoman som hade blivit drogfri tack vare en speciell plan med bland annat aktivt friluftsliv där jakt var ett av erbjudandena. Han kom att tänka på förra sommaren när hans nuvarande fru hade tagit med sig honom till huvudstaden. Efter att den tredje narkomanen hade försökt att tigga pengar blev han förbannad och bad honom tjäna sina pengar på ärligt arbete. Till frun kommenterade han att det var oförståeligt att man kunde bli så beroende av droger att man inte kunde sluta och komma ur sitt eget skapade helvete. – Om du tror att det är så lätt kan du ju prova själv. Släng ut alla jaktsaker. Använd pengarna till husvagn och turer söderut och var hemma varje helg hela hösten som normalt folk, sa frun. Efter att han hade funderat över detta fick de följande två narkomanerna som de träffade en tjuga var. Han tog med sig tidningen till disken och betalade den och kaffet utan att skapelsen bakom disken rörde en min. Han betraktade det sura trynet och blev påmind om dagens sista mobiltelefonsamtal. Det var lördag och i ett anfall av lättsinne hade han gått med på att delta i en fest hos fruns väninna. Först skulle det jagas älg, men det var inte några problem eftersom det bara var kalv kvar på licensen. En skjuten kalv tog det sällan lång tid att ta reda på. Jämthannen fick ett upptag på förmiddagen, men det drog i väg ett stycke innan det blev fast stånd. Han kom intill och såg att det var ko och kalv, men de blev oroliga och gick undan. Flera gånger var han nära ståndet, men kalven var nervös och drog i väg med kon på släp. Jämthannen skötte sig perfekt och i stället för att gå tätt inpå drog han sig längre undan. Då det gick lös och drog i väg mot en mycket använd övergång mellan två myrar, tog han en chansning och skyndade dit. Han kom fram precis i tid och klappade till kalven innan den försvann i skogskanten. Glädjen över ett bra hundarbete, taktiken som slog in och skottet som satt där det skulle blev något grumlad när han såg på klockan. Myren som kalven låg på var mitt på Stenåsen och som namnet så karakteristiskt beskrev fanns det inte en chans att få in en älgdragare. Oavsett om jag bär ut den själv eller om jaktkompisarna hjälper till med att dra hinner jag inte till festen, tänkte han och tog upp mobiltelefonen för att meddela detta budskap till frun. – Varför sköt du kalven? frågade frun med en farlig underton i rösten. – För att den var laglig, svarade han, innan han förstod hur dumt det lät. – Idiot, sa hon. Du sköt kalven fast du visste att det skulle hindra dig från att komma på festen som du lovat att ställa upp på, och som du visste betydde mycket för mig. Är du klar över att du är i färd med att köra ännu ett förhållande rätt ner i skiten. Det sista uttalades med en stämma så iskall att rimfrosten slog ut ur telefonen och handen kändes som om den var vantlös i trettio minusgrader och hård vind. Han tog ur kalven och värmde handen bland tarmarna. Sedan gick han en släpväg ut med hunden kopplad och kallade på jaktkompisarna. De kom med rep och gott humör som om de skulle ut på en festlig lynchning i stället för att släpa ut en älg från Stenåsen. Att han hade varit så orutinerad och lovat något i klockväg samma dygn som han jagade älg bidrog till många lustiga kommentarer. Inte ens när kalven hängde efter i repet och hela tiden orsakade tvärstopp när den fastnade mot något stenblock slutade lustigheterna. Hunsade jägare och fruar med strama tyglar var ett fängslande tema. Då kalven hängde färdigflådd i galgen gick kompisarna glada mot kojan för att ta sig en öl och laga middag, medan de önskade honom lycka till på vägen hem.