ANNONS
MEST LÄSTA
MER INOM KATEGORIN JAKTNYHETER
Annons
Jakt under bössan
Bengt har full kontroll utan att vissla och skrikaBengt Rödseth är yrkesdressören som ifrågasatte sedvanlig grundträning av stående och stötande fågelhundar liksom apporterande raser. Det första han lär valpen är passivitet; att vara likgiltig för rörelse, villebråd och skott.Vilket är det vanligaste fel en hund gör på prov såväl som på jakt? Jo, den rusar efter! Sticker oombedd efter haren. Knallapporterar första ripan och stöter resten av kullen just utanför bössans räckvidd.Vems fel är det - från början? Hundens eller förarens?
Bengt kom fram till att det inte spelar någon roll vilken ras dressyren gäller: pointer, setter, vorsteh, retriever eller spaniel. – Vi bygger upp ett intresse för viltet, skottet och apporterna, säger han. En lyftande fågel – liksom en fallande fågel – är en signal, som leder till aktivitet. Ett skott betyder, efter kort tid, samma sak. – Vi bygger upp en förväntan hos hunden att få förfölja bytet och gripa tag i det. – För varje gång hunden får arbeta så lyfts den i sin jaktlust. Enligt Bengt är det få hundar som inte går att få till knallapportörer på detta vis. Vann Spaniel-SM – När det händer, då lägger vi på ett lock som vi kallar lydnad. – Men om du lägger ett lock på en (kokande) gryta, då ligger det inte kvar, om du har tillräckligt med värme under. Till och med en ångpanna kan explodera! I stället för att från början stressa hunden med rörelse: rullade och kastade apporter att springa och hämta, fåglar som flyger och hårvilt som rusar, kom Bengt fram till att låta dessa moment bli till signaler för fullständigt lugn. När han kom på det, ändrade han sina dressyrvanor. Passivitetsträning har blivit hans ledord. En serie utmärkelser på jaktprov, med bland annat vinst av Spaniel-SM 1997 med Fågeljägarens Split, har gett råg i ryggen att stå rak för tankarna. Allt som rullar, springer, hoppar, flyger och faller använder han nu till att göra hunden lugn och nollställd.
Loading ..