Jagar älg till häst

När Jan-Olof Andersson, från Trångmon i nordligaste hörnet av Jämtland, jagar älg sker det oftast från hästryggen. Jan-Olof har en quarterhäst som heter Snowflake. Denna ”västernhäst” nyttjar han både på jakt och under sina långa arbetsdagar som länsstyrelsens naturbevakare i Jämtlandsfjällen.

– Första gången jag hade med Snowflake under älgjakten visade jag upp hästen för jaktlaget och sedan placerade jag ut passkyttarna innan jag red i väg med häst och hund, berättar Jan-Olof. Efter en stund fick han höra en passkytt som upphetsat anropade sin passgranne via komradion. – Jag ser en älg! – Är den stor? svarade kompisen. – Jo, svarade jägaren, och det sitter en jävel på den! Jan-Olof fattade intresse för hästen som transportmedel i början av 1990-talet och ägnade två år för att studera och läsa allt om hästar och olika ridmetoder. Till sist förstod han att westernridning var enda metoden som i fjällen skulle fungera både i arbete och på jakt. Snowflake köptes i Tierp 1991 och hon var då tre år. En tid senare köpte Jan-Olof en landsvägsbuss som han inredde till stall och campingbuss. – När jag vaknar på morgonen ligger jag uppe på höförrådet längst bak i campingdelen. Jag behöver bara öppna ett fönster och ge hästen hö. Sedan kan jag somna om en stund innan hästen ätit klart och är redo för en arbetsdag. När Jan-Olof ger sig ut på jobb lastar han spett, motorsåg, hammare, spik och bränsledunk. – Snowflake, som även kallas för ”Flingan”, har inga problem att bära lasten och mig i sadeln, säger Jan-Olof, som valde bort rasen islandshäst eftersom den inte klarar att bära lika mycket. – Att rida i fjällen är betydligt miljövänligare än att köra fyrhjuling, säger Jan-Olof. När man rider sker det utan buller, stötar, avgaser eller besvärliga spår i terrängen.