Ibland är det ”all right”

Ibland går det tungt. Som att springa i myr eller gå på skarsnö som inte bär. Ibland blir det stilla. Som ett ståndskall som tystnar när älgen blev vindstött eller en bortflyende tjädertupp i snötyngd skog efter ett bomskott. Ibland är det kallt. Som åtta timmars rävvak i en utkyld stuga eller när man är tunt klädd och blöt av svett måste stå blick stilla på ett pass i en timme. Ibland är det varmt. Som på den afrikanska savannen då man är på språng efter en flock oryx eller när all utrustning ska bäras till duvgömslet en eftermiddag i augusti. Ibland luktar det illa. Som rävåtelmaterial som glömts kvar i en plastpåse bak i bilen eller ärmarna på undertröjan då man glömt att kavla upp dem innan man tog ur en bukskjuten älgko. Ibland är det tråkigt. Som när kroppen hos den gamle, duktige jakthunden inte orkar mer och den tittar på dig som om den vill tala om det. Ibland blir man förbannad. På sig själv för att man klantade till det eller på jägare som ljuger. Ibland fattar man ingenting. Som när viltet har bytt kön och ändrat ålder från påskjutningen tills att man hittar det dött. Ibland har man tur och ibland är det tvärtemot. Ibland lyckas man med nästan allting men ibland verkar det som förgjort. Sådan är jakten, oförutsägbar, ett lotteri.