Höga fasaner med historisk morkulla
Säsongens sista jaktdag började med gråväder, men slutade med sol och en historisk morkulla. Högst på menyn stod dock fasantupp och utmaningen blev extra stor i den tunga vinterdimman. Den första halvtimman var det svårt att skilja på tupp och höna.
Ljudet av snabba vingslag hördes från pilsnåret. En fasan lyfte. Det var årets sista jaktdag och både fasanen och jägarna visste vad som krävdes för att lyckas. Fasanerna visste att de skulle flyga fort och jägarna att de skulle sikta långt framför när fåglarna passerade i hög fart. Känslan för fåglarnas flykt och höga fart var avgörande för en lyckad träff. Fasanen tog riktningen mot de två sidoskyttarna. Även om den steg åtskilliga grader verkade det som att den fortfarande accelererade när den flög förbi skyttarna, som kisade för att försöka avgöra om det var en höna eller en tupp. Det stod ännu färskt i minnet vad jaktledare Anders Bach hade sagt vid morgonsamlingen. – Det får skjutas fasantupp, skogsduvor, morkulla och räv. I den tunga vinterdimman var det svårt att skilja färger och kontraster från varandra. Könens annars så markanta kännetecken gick i grått och även om den snabba fasanens långa stjärt fladdrade provocerande i vinden blev jägarens tvekan dess räddning. Han lät den flyga. Det kunde ju ha varit en höna med ovanligt lång stjärt! När fasanen landade långt ifrån skogen såg man tydligt färgerna. Det var en tupp!
Loading ..