Forskning: Betande klövvilt kan öka den biologiska mångfalden

Betande klövvilt skapar nya livsmiljöer för mängder av arter. Men betestrycket ska vara lagom stort, visar ny forskning från SLU.

Forskaren Joseph Andersson har undersökt hur älg, kronhjort, dovhjort och rådjur påverkar den biologiska mångfalden i unga produktionsskogar.

– En miljö är mest artrik där det finns lagom stora ”störningar”. Till exempel gynnas vissa arter efter en skogsbrand. Klövviltets betande är det en störning i mindre skala och jag ville ta reda på om den främjar artrikedomen, säger Joseph Anderson, doktorand vid SLU, på universitetets hemsida.

Indirekta effekter

Joseph Andersson har studerat data som samlats in från olika delar av Sverige i mer än tio år. I ett experiment har han jämfört inhägnade områden där klövvilt inte tar sig in, med vanligt skogsmark.

"Resultaten visar att älgar och hjortar som betar påverkar skogen både direkt och indirekt. Direkt när de äter på unga tallar vilket kan leda till kostsamma skador för skogsbruket. Indirekt bidrar älg och hjort till att öka artrikedomen genom att äta dominerande växter som annars skulle tränga undan andra arter", skriver SLU på sin webbsida.

– Det är konkurrens om ljuset i skogen och när älg och hjort betar tunnar de ut vegetationen. Det ökar ljusinsläppet och variationen nära marken och skapar utrymme för fler arter. Sådana förändringar kan få stor betydelse för den biologiska mångfalden, säger Joseph Anderson.

Gynnar arter

I områden som betas medelhögt har han funnit att insekter som växter gynnas av klövviltets närvaro.

Med för högt betestryck blir dock effekten den motsatta; lövträden hämmas och det är dåligt för artrikedomen.

– I stället för att enbart fokusera på antalet djur som betar handlar det om att hitta en balans när det gäller produktion, föryngring och biologisk mångfald och att ha med sig att klövviltet faktiskt kan bidra till målen om att öka artrikedomen i skogen, säger Joseph Anderson