En predator mindre i Innerbrån
Efter två timmar i total tystnad börjar Torbjörn Nilsson andas häftigare och hjärtat bultar så att det faktiskt hörs. En räv syns i utkanten av den lilla gläntan. Den rör sig snabbt och för-siktigt in mot åteln.Nu börjar några minuter med hög spänning och osäker utgång i Innerbrån, en mil norr om Härnösand.
De första timmarna på passet i kojan är det så tyst att minsta rörelse åstadkommer buller. Jackan prasslar när man byter läge på foten och det slaskar om apelsinen som delas, som av en törstig häst. Kaffe är inte att tänka på! Rävjakt är definitivt ingenting för den sömnige… eller rastlöse. – Det är en teknik. Man blir van och slappnar av på ett speciellt sätt, viskar Torbjörn. Det är som en form av meditation. Ett par nätter varje vecka sitter han på pass i sin koja. Det brukar bli mellan tio och femton rävar per säsong, varav ett par skabbrävar. – För mig är det naturupplevelsen som är viktig. Jag kan få sitta fem, sex kvällar utan att skjuta någonting. Bästa tiden är i februari då naturen börjar vakna till liv igen. Då är det mer rörelse bland både rävar och fåglar. – Förra vintern hade jag en pärluggla som flög omkring mig. Plötsligt valde den bösspipan att sätta sig på, men eftersom den var hal gled den av. Vi blev nog lika rädda båda två, skrattar Torbjörn.
Loading ..