Debatt: Även ett maxantal måste sättas på vargstammen

Svenljunga (JJ) Dagens debattinlägg är skrivet av den så kallade Svenljungagruppen som är kritiska efter riksdagsdebatten runt regeringens rovdjursproposition i förra veckan.

Varför nämns inte jakten som en näring? Efter att man lyssnat på riksdagsdebatten angående rovdjurspropositionen så slås man av att ingen nämner jakten som en näring för landsbygdsbefolkningen. Jakten är trots allt en av de största gröna näringarna som omsätter mellan 3-4 miljarder om året. Som jämförelse så är jakten ca 30-40 gånger större än rennäringen och 15 -20 gånger större än fårnäringen. Att jakten som näring skadas svårt om vi får en obegränsad vargstam som det är tydligt att det rödgröna blocket arbetar för är odiskutabelt och borde vägas in tyngre i denna debatt. Man måste förstå att många människor på landsbygden är beroende av jakten för sin försörjning. Dålig prioritering av Miljöpartiet Miljöpartiets Helena Leander tyckte inte att politikerna skulle besluta om antalet rovdjur. Hon menade att det skall forskare och tjänstemän sköta. Men här stod alliansens politiker upp mot detta odemokratiska och överstatliga tänkande. Givetvis så skall politiker fatta beslut när det är stora ekonomiska värden och livsmiljöer som står på spel för befolkningen. Leander tog också mycket lätt på de kostnader som de gröna näringarna skulle drabbas av vid en obegränsad vargstam. Hon menade att staten skulle finansiera vargkalaset fullt ut. Våra beräkningar pekar på att då får staten upp med miljardbelopp varje år. Här ser vi prov på Miljöpartiets utomordentligt dåliga prioritering av våra gemensamma resurser. Varför lägga miljardbelopp på världens vanligaste rovdjur när vi har så många andra viktiga miljöprojekt som står utan finansiering? När man dessutom skall väga in att en överstor vargstam riskerar att slå ut viktiga biotoper som skapas av betande djur så inser nog de flesta att rovdjursdebatten handlar om något annat än bevarande av utrotningshotade arter. Taffligt försök att misskreditera alliansen Vänsterns Jens Holm gjorde ett mycket taffligt försök att misskreditera alliansen genom att hänvisa till artdatabankens siffror på lodjur kontra de som alliansen använder i propositionen. Efter Jakt & Jägares journalist Mikael Moilanens avslöjande artiklar i detta ämne så vet vi att artdatabankens inlägg i debatten var ett försök att manipulera vetenskaplig framtagen populationsstatistik som gjorts av Olof Liberg och Gunnar Glöersen. Äntligen hävdar regeringen gynnsam bevarande status för varg Det är bra att man äntligen hävdar att vi har gynnsam bevarande status på varg i Sverige då det är ett krav för att vi skall kunna förvalta vargstammen med jakt. Men det är beklagligt att alliansen tagit till så höga marginaler mot vad som behövs enligt art och habitatdirektivet för att ange gynnsam bevarande status. Här har man valt både hängslen och livrem när man definierar art och habitatdirektivet krav om ”betydligt över MVP” genom att lägga på 286% !! Men i övrigt så är det uppenbart att alliansen gjort en ordentlig juridisk utredning vad som står i art och habitatdirektivet och anpassat propositionen därefter. Man verkar också ha fått självförtroende till att konfrontera EU kommissionen i domstol om det skulle bli aktuellt. Det är bra. Politikerna måste även besluta om ett tak på varg Det som propositionen handlar om är en lägsta nivå på våra rovdjur. Men varför pratar ingen om vilka högsta nivåer som vi kan ha och vad som kan accepteras av de som drabbas? Ingen organisation som företräder drabbade människor accepterar mer än 170 vargar i Sverige. Men det verkar inte våra politiker ta till sig. Det har sagts att det inte skulle vara juridiskt möjligt att begränsa rovdjurstammarna genom att kommunicera ett tak. Men vi kan inte finna någonstans i direktivet att ett land inte kan begränsa en djurart som har gynnsam bevarande status. KDs Irene Oskarsson menade att folk kräver att frågor som berör människors livsmiljö och deras ekonomi skall avgöras av politiker och inte tjänstemän. Det var ett klokt uttalande men man undrar då varför man sedan överlämnar beslutet om hur många vargar vi skall ha till NVV tjänstemän. Det hade gett ett mer förtroendefullt intryck om man nu agerar så som man säger och även fattar ett beslut om ett tak för vargstammen. Då hade både tjänstemännen på NVV och berörda människor vetat vad som skall gälla. Nu är risken stor att vi fortsätter i samma tjänstemannastyrda anda som tidigare.

Svenljungagruppen