Björnjakt – Långt från en dans på rosor

Björnjakt är ett högriskprojekt. Jakten är svår och jägaren kan i värsta fall bli dödad. Hundarna är dyra och injagningen tar ofta flera år. Endast ett fåtal blir jaktdugliga. Den som har kunskap, ork och lite tur tar sig till himmelriket. Men i slyskogen lurar helvetet.Text och foto: Kjell Brännström

Per Jonson Per Jonson

19 november 2020 - 10:55

Under sommaren hade soptunnorna i den lilla byn Prinsnäs, utanför Luleå, haft björnbesök. I början av jakten sköts en björn på grannmarken inte långt därifrån. Många trodde därmed att soptunnebjörnen var död. Men bara ett par dagar senare sprang en björn framför bilen när en fågeljägare var på väg hem. Rapporteringsnätverket fungerade och morgonen därpå kunde östlaikan Knalla och plotten Pagan släppas på spåret. Under natten hade björnen vandrat ett par kilometer österut. Upptaget kom på Rånbyns marker. Men snart var nallen på väg hem. Den rundade gårdarna vid Prinsnästräskets östra ände och flydde in i slymarkerna närmast vattnet. Ett omtyckt tillhåll för både älg och björn. Nästan alla jagade björnar söker sig ner till denna nordiska djungel.