Björnfrossa trots ökad avskjutning

Skyddsjakten på björn har nästan femdubblats på fem år. Från 25 björnar till de 121 som tilldelats för höstens jakt. Trots detta är kritiken massiv från jägare, djurägare och glesbygdsbor. Med all rätt. Tilldelningen är på tok för snål, björnstammen växer lavinartat och en jägare från Härjedalen som ringde Jaktjournalens redaktion jämförde björnstammens tillväxt med ”älgexplosionen” på 80-talet. Helt klart har Naturvårdsverket tillämpat försiktighetsprincipen när de tog beslutet om höstens björntilldelning. I flera fall har man också nonchalerat både länsstyrelsernas och viltvårdsnämndernas förslag. Det mest tragiska med försiktighetsprincipen är att man sätter björnen före människan och inte tvärtom. Naturvårdsverket hade definitivt kunnat vara betydligt generösare i tilldelningen, utan att ha äventyrat björnstammens numerär påtagligt. Det finns en rad argument och fakta som Naturvårdsverket kunde ha använt för en betydligt högre tilldelning. För det första kunde man ha lyssnat på de förslag som viltvårdsnämnderna och länsstyrelserna lämnade. Ett exempel är Norrbotten, där björnstammen varit i kraftig tillväxt under flera år. Jägareförbundet ville ha en tilldelning på 50 björnar och länsstyrelsen föreslog en tilldelning på minst 35 björnar. Bakgrunden till detta är massor av björnobservationer i hela länet, ända ner till kusten. Dessutom känner de boende i byarna sig otrygga när björnar ogenerat kommer in bland husen i jakt på mat. En annan tungt vägande anledning till avskjutningsförslaget är att förvaltningsmålet redan är nått i Norrbotten, med björn i hela länet.