Att leva i vargland
Jaktjournalen har rest runt i Värmlands vargmarker. Det skall sägas med en gång att JJ var inbjuden av folk som drabbats av varg, folk som desperat vill sprida kännedom om den katastrofala förändring för en glesbygd som en vargstam innebär eller kommer att få. – Ingen fråga är viktigare för glesbygden än vargfrågan, säger Roland Kylén, Liane, Årjäng.
Varför, varför, varför? Uppfattningarna bland de vargdrabbade varierar inte särskilt mycket utan håller sig inom gränsen mellan krav på utrotning av de svenska vargarna och till möjlighet att bedriva skyddsjakt. Varför, frågar man sig, skall vi behöva leva med vargplågan när vargen på intet sätt är utrotningshotad? Försiktiga, vetenskapliga bedömningar talar om att det finns 250.000 vargar i världen, men siffran 400.000 har också framkastats. Varför skall vi i Sveriges glesbygder få vår livskvalitet ödelagd för att krafter i landet vill ha varg på denna tarm av den asiatiska kontinenten som Skandinavien utgör? Varför skall skogens fantastiska proteintillgångar av älg och rådjur, som tillför folkhushållet föda framsprungen av solens energi och markernas gröna överskott, ödas på rovdjur som inte ens är i närheten av utrotning? Detta är oförståeligt för dem som lever i vargland och tanken går till de berömda krusbären – omvandlat till: – Endast Sverige svenska vargar har! Men de som lever i vargland tror förstås inte att vargarna upplever sig som särskilt svenska eller känner någon större lycka av sin nationstillhörighet.
Loading ..