Katarina Elofsson och Tobias Häggmark Svensson är forskare i miljöekonomi, verksamma vid SLU och Södertörns högskola. De har försökt beräkna hur stort intäktsbortfallet för rådjursjakten blir av en extra varg respektive en extra familjegrupp lodjur.
Siffrorna varierar mellan länen: för en varg mellan 830.000 och 3.530.000 kronor och för en familjegrupp lo mellan 190.000 och 610.000 kronor, detta beräknat per år.
Forskare har tidigare räknat på ekonomiskt bortfall hos ägare av får och boskap som drabbas av rovdjur. Nu har man räknat på hur stora intäktsbortfallen är för jägarna och fokuserat på rådjursjakten som svarar för ungefär en femtedel av det nationella värdet av jakt och därmed är näst mest betydelsefull efter älgjakten.
Under perioden 2002–2012 har antalet fällda rådjur minskat från 161.000 till 87.000 i det studerade området. Det är en minskning med ungefär 45 procent. Detta har på många håll förklarats av ökat predationstryck från lo, varg och rödräv.
Matematiska modeller gjordes som tog hänsyn till rådjurens beståndstäthet, jaktens intensitet, väderlek i form av snödjup, predationstryck och förekomst av alternativa byten för vargarna och lodjuren. Därefter gjordes kalkyler på konsekvenserna av en ytterligare varg eller en ytterligare familjegrupp lo.
800.000 till 3,5 miljoner kronor
Konsekvenserna av ytterligare rovdjur presenterades som decimerat antal rådjur och vilket ekonomiskt värde de motsvarade. För en ytterligare varg i länet varierade det mellan 331 och 1.410 rådjur per län, eller mellan 830.000 och 3.530.000 kronor beroende på vilket län det gällde.
För en ytterligare familjegrupp lo, var motsvarande siffror 78–245 rådjur eller mellan 190.000 och 610.000 kronor.
I studien ingick från och med Dalarnas och Gävleborgs län och samtliga län söder därom. Att länen norrut inte togs med beror på att renen utgör ännu ett alternativt byte, och det skulle göra problematiken mer komplex.
Hur många färre rådjur för jägarna?
Forskarna använde också sina beräkningar för att få fram hur avskjutningen av rådjur påverkas av ökad rovdjursförekomst, detta för att kunna jämföra resultatet med vad andra forskare uppgett tidigare.
I län med låg täthet av älg var bortfallet 185–355 rådjur per år för varje extra varg. Detta kan jämföras med en siffra från en tidigare forskare som uppgav 2400 kg biomassa per år, vilket motsvarar 128–321 rådjur, beroende på vikt (Sand 2008 Summer kill rates and predation pattern in a wolf-moose system: can we rely on winter estimates?).
Forskarna fick fram bedömningen att en familjegrupp lo reducerar avskjutningen av rådjur med 44–55 djur per år. Detta kan jämföras med tidigare siffror över effekten på rådjurspopulationen, som var 64–85 djur (Andrén & Liberg 2015 Large impact of Eurasian lynx predation on roe deer population dynamics). Resultatet från den aktuella forskningen är därför i linje med tidigare skattningar.
