"}}

– Det var en stor upplevelse helt klart, säger Emilia som när Jaktjournalen ringer upp står i slaktboden och styckar älg.

–Jag jagade med ett av de jaktlag jag är med i Rossön inte långt hemifrån. Jag postade vid en liten myr och gråhunden hade rest en björn.

Björnen hade lyckats lura bort hunden och det var ganska stilla på passet.

– Solen sken och jag satt och hade skönt. Så hörde jag ett knäpp och vände mig mot skogsbrynet. Plötsligt kommer det en björn mot mig. Den har inte bråttom utan stannar upp 20-25 meter framför mig med bredsidan mot passet.

Försvann

Emilia skjuter ett skott och björnen tecknar och försvinner sedan bakom lite ris. Hon förväntade sig att björnen låg där den försvunnit ur sikte, men den var inte kvar där.

– Jag meddelar över radion vad som hänt och hundföraren är snart på plats och släpper på sin hund. Den börjar skälla ståndskall drygt 100 meter ifrån skottplatsen inne i skogen. Hundföraren skyndar sig dit och kan avfånga björnen.

– Detta är den första björnen jag fäller och jag kommer leva på minnet av denna jakten länge, säger Emilia.

Förvaltning är viktigt

För henne är det självklart att björnstammen ska förvaltas via jakt.

– Vi har en stor björnpopulation där jag bor och vi behöver minska den. Björnarna tar älgkalvar och det märks på älgpopulationen. Vi har väldigt lite kalv här på skogen. Ser man ett litet kalvspår när man är ute blir man helt varm i kroppen.

Emelia berättar att hon häromdagen släppte en älgkviga som kom i pass.

– Vi ska vara rädda om hondjuren. Jag hoppas att hon nästa år får en kalv.

Sålde köttet – behöll skinnet

Björnen Emilia fällde såldes till en viltuppköpare och kommer bli mat.

– Det känns bra att den kommer användas. Jag har lämnat in skinn och kranium hos en konservator till beredning.

­– Björnkött har en ganska tydlig viltprägel i smaken. Jag föredrar att laga till och äta yngre björnar. Rätt tillagat blir det gott. Kanske med en blåbärssås som passar till den vilda köttsmaken.

Från Sveriges mästerkock till fågelskogen