Dagens beslut innebär att Naturvårdsverket lämnar över rätten att besluta om licensjakt på varg till länsstyrelserna i mellersta förvaltningsområdet.Berörda länsstyrelser är Dalarna, Gävleborg, Stockholm, Värmland, Västmanland, Västra Götaland, Uppsala och Örebro.Men det är bara i några av dessa län som de av Naturvårdsverkets fastlagda miniminivåerna för varg överstiger dagens population. De miniminivåer man räknar med bygger på antalet föryngringar och en föryngring beräknas till tio individer. I den summan ingår då ett föräldrapar plus deras valpar samt äldre syskon och eventuella strövargar. I Värmland har man idag 17,5 föryngringar och dessa kan enligt Naturvårdsverket tas ner till elva. Omräknat i individer betyder det alltså att 175 vargar kan minskas till 110. I Örebro län finns idag 6,8 föryngringar som verket menar kan tas ner till fem vilket betyder att 18 individer skulle kunna skjutas i länet. Frågan är om det kan bli licensjakt i något mer län. I Västra Götaland ligger man idag på 0,5 föryngring och ska upp till ett, i Gävleborg ligger man på två och där är miniminivån satt till två så någon jakt blir det inte i dessa län. Inte heller i Stockholm eller Uppland blir det någon jakt då antalet föryngringar i de båda länen är noll. Frågan är då om det kan bli någon licensjakt i Dalarna eller Västmanland? I Västmanland ligger antalet föryngringar idag på 1,8 och Naturvårdsverkets miniminivå är satt till en förynring. Omräknat till individer betyder det att 18 vargar får tas ner till tio. I Dalarna ligger motsvarande siffra för närvarande på 7,8 föryngringar som enligt Naturvårdsverket får tas ner till sju föryngringar. Omräknat till individer är det alltså 78 djur som får minskas ner till 70 stycken. Till saken hör dock att länsstyrelserna ska räkna in eventuellt kommande skyddsjakt i det utrymme som Naturvårdsverket ger tillstånd till. Det är alltså frågan om vilken marginal respektive länsstyrelsen i Västmanland och Dalarna anser att man måste ha för kommande skyddsjakt då man inte under några förhållanden få gå under den av Naturvårdsverket fastlagda miniminivån. Rent teoretiskt finns alltså ett utrymme för att skjuta nästa 100 vargar på licensjakt men i praktiken är det kanske bara i Värmland och Örebro som vargbeståndet får begränsas. Till saken hör också att länsstyrelserna även måste uppfylla följande kriterier enligt Naturvårdsverket. • Det får inte finnas någon annan lämplig lösning än jakt. • Jakten får inte försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. • Jakten ska vara lämplig med hänsyn till stammens storlek och sammansättning. • Jakten ska ske selektivt och under strängt kontrollerade former. Förra vintern inventering visade att det finns cirka 400 vargar den Svensk-Norska populationen varav den överväldigande majoriteten, cirka 370 individer, finns på den svenska sidan. Till den siffran kommer årets föryngring som gör att den totala vargstammen för närvarande ligger någonstans mellan 450 och 500 individer i Sverige/Norge. Enligt rapporten ”Varg i Skandinavien och Finland” där förre vintern inventering redovisas så har vargstammens tillväxt under de senaste 16 åren legat på en genomsnitt på 15 procent. Av Naturvårdsverkets beslut framgår att man eftersträvar att vargen ska fortsätta att sprida sig över landet. Verket konstaterar att i mellersta Sverige överstiger antalet vargar de fastställda miniminivåerna och till de länen överlämnar Naturvårdsverket rätten att fatta beslut om licensjakt på varg. Men i Norra och södra Sverige anser verket att det inte finns tillräckligt många föryngringar och därför får länsstyrelserna där inta fatta beslut om licensjakt utan den ska även fortsättningsvis ligga kvar hos Naturvårdsverket. Avsikten är alltså att förhindra jakt i norr och söder så att vargarna kan spridas även till de områdena av landet. Enligt generaldirektör Maria Ågren på Naturvårdsverket har man inte riktat jakten mot de mest inavlade grupperna. – Nej det har inte ingått i vår bedömning, säger hon. – Men det bästa sättet att minska den genomsnittliga inavelsgraden vore ju att skjuta bort de grupper som i generationer bestått av syskonparningar? – Jo det är det men det är något som länsstyrelserna kan ta med i sina beslut, säger hon till Jaktjournalens medarbetare Leif Andersson.