"}}

Det är väl ingen större katastrof att Jennie Nilsson inte får göra comeback som S-märkt landsbygdsminister. Hon var inte särskilt driven, eller ens påläst, i jaktfrågorna. I praktiken var det i hög grad sakkunniga politiska tjänstemän som beredde frågorna och skrev hennes yttranden och uttalanden.

Näringsministern får ta över jakten

Dagens besked om den nybildade regeringen är att det är näringsminister Ibrahim Baylan (S) som får ta över jakten och de övriga landsbygdsfrågorna. Om något visar det hur lite det gröna brukandet faktiskt tillmäts i betydelse inför kommande riksdagsval.

Från början låg dessa områden under jordbruksministern, en post som försvann tillsammans med hela jordbruksdepartementet som blev landsbygdsdepartementet. Det var visserligen dåvarande statsministern Reinfeldt (M) som stod för den avlövningen 2010. Sedan kom Löfven med sågen och kapade bort landsbygdsdepartementet vid årsskiftet 2014/2015. Landsbygdsministern fick ta en flyttkartong och sätta sig i näringsdepartementet.

Värnarsidan kan ta över?

Blir det en permanent lösning att även slopa att ha en landsbygdsminister väcker det stora farhågor.

Är det värnarsidan som nu tar över i praktiken? Blir det i allt högre grad miljö- och klimatminister Per Bolund som greppar det gröna brukandet? Han och de övriga i Miljöpartiet lyssnar definitivt mer på fågelskådarna än jägarna.

Inför höstens budgetmanglingar är det fokus på hur det ska jämkas med Centerpartiet om strandskyddet och äganderätten till skogen.

Ska jaktfrågor få avgöras i Bryssel?

På längre sikt handlar det om hur mycket muskler det finns hos näringsdepartementet att stå emot alla impulser från EU-kommissionen. Det handlar om skogs- och jordbrukspolitiken ska bestämmas i Stockholm eller Bryssel. Samma sak gäller flera jaktfrågor.

Ska vi få jaga med effektiv och säker blyammunition och förvalta våra rovdjursstammar? Fixar Baylan att stå upp för den svenska jakten? Eller finns en politisk vilja från Löfven att han ens ska försöka göra det?