24 timmar om dygnet, året om, jagar våra rovdjur sina byten. Det innebär en svår stress och ett massivt lidande för tamdjuren och deras ägare. Jag vill inte överdramatisera och struntar i den här lilla betraktelsen att peka på alla vilda djur och hur de mår när de blir ätna levande av exempelvis varg. Jag ska istället snöa in på den norska hållningen av cirka två miljoner får på lösbete i de norska utmarkerna. Djurägarna prövas svårt när deras livskapital jagas runt av en vargstam som de svenska och norska politikerna, i ekologismens anda, bestämt sig för att ska hysas i en liten isolerad stam söder om renskötselområdet.

Ännu mer absurt

I Norge är det ännu mer absurt än i Sverige. Där har de inrättat en liten vargzon, cirka fem procent av landets yta, i en smal rimpa på gränsen till Sverige. Bara där tillåts att vargar bildar par, revir och föder valpar. Utanför zonen är vargen ”persona non grata”, icke önskvärd. Kommer vargen utanför zonen och ger sig på tamdjur blir det skyddsjakt. Så långt inga bekymmer. Den norska staten har till och med så mycket hyfs att den ersätter jägarna som deltar i skyddsjakterna – till skillnad från Sverige där jägarna förväntas jobba gratis. Men någonstans har det spårat ur i Norge. Grundprincipen är nämligen att drivande hundar, alltså hundar av stövartyp, inte får användas i varg- eller björnjakt. Myndigheterna delar visserligen ut frikostigt med dispenser vid skyddsjakt, men det är undantag. Följden har blivit att jägare jobbar tusentals mantimmar för att få tag i skadegörande vargar och björnar som ska avlivas. Vid de jakter då drivande hundar får användas är uppdragen avklarade på avsevärt kortare tid, ett aktuellt faktum som

Jaktjournalen rapporterat om bland annat här. – Man slår inte i en spik med en sten om man har en hammare, sa en företrädare för Norges jägar- och fiskarförbund nyligen. Jägarna vill att drivande hundar blir lovliga att använda även i licensjakt. De vill använda de effektiva hundar som duktiga predatorjägare jagar in.

Dödas direkt

På värnarsidan var människor påfallande förtjusta när licensjakterna i Sverige inleddes och jägare pulsade efter vargspår i djup snö, antingen med snöskor eller skidor. ”Ha ha, där fick ni, äckliga jägare”, läste jag någonstans. Men de förtjusta rösterna stelnade mitt i skratten när det visade sig hur effektiva drivande hundar är i exempelvis vargjakt. Nu heter det istället att vargjakt med drivande hundar (hundar som är minst ett huvud mindre än vargar och dödas direkt om de blir för närgångna) uppges stressa vargarna extremt hårt. Så ylar de norska vargvärnarrörelsen nu och uppmanar människor att mejla till olika departement och protestera. Jag tog faktiskt och mejlade, jag också, till de norska politikerna härom kvällen. Så här skrev jag till norska klimat- och miljödepartementet och norska statsministerns kontor:

Mejl till Norge

”Hej Jag har noterat, och förvånats, över de märkliga reglerna för jakthundar i Norge – att det inte är tillåtet att använda drivande hund vid jakt på varg och björn. Ni ger dispenser för dessa hundar i skyddsjakt, men utgångspunkten är ett förbud. Vargvännerna hävdar att vargarna skulle stressas hårt av jakthundar. Det är inte sant. En varg dödar hur lätt som helst en hund. Det märkliga i sammanhanget är att vargvännerna inte bryr sig ett dugg om det lidande som vargar skapar för tamdjur och deras ägare. Drivande hundar vid vargjakt är överlägset den mest effektiva jaktmetoden. Norge har miljontals kronor att spara på en regeländring. Ge inte efter för krafter som vill ha bort människan helt från naturen. Mikael Moilanen, Sverige” Det norska politiker måste inse är att de genom en regeländring skapar möjlighet för norska hundförare att hålla sig med duktiga jakthundar. Inte ska väl Norge behöva förlita sig till att svenska hundar ska göra jobbet på dispens. Så absurt kan det väl ändå inte vara.

Mikael Moilanen mikael.moilanen@gmail.com 070 – 744 18 21