– Vi släppte på frisök i ett område med mycket hallonris, där vi sett att björnarna ätit hallon. Det var Kalles 2,5-årige jämte, Vindelfjällens Aivak, och han började skälla 300 meter bort i sluttningen till Tallberget, berättar Jaktjournalens Robin Carlander. Det gick i gångstånd och passerade nära Robin, men vegetationen var så tät att han inte såg vad hunden jobbade med för djur. – Vi släppte på min jämte, Alfons, också och då gick det ned i ett område under Sönnerberget, berättar Robin. Kalle Englund är 24 år och bosatt i Strömsund. Han är jägmästare och blev utplacerad i Jaktjournalens lag för några år sedan när hans dåvarande jaktlag upplöstes.

Upp på en sten

Tillsammans beslöt Robin och Kalle att smyga in på ståndet. – När vi kom in i närheten hörde vi brummande och förstod att det var björn. Det var jädrans spännande, berättar Kalle. Man såg också björnen, men det var tätt med både gräs och sly och skottet uteblev eftersom hundarna var farligt nära. – Plötsligt gick björnen upp på en sten och då kunde jag skjuta. Det var väl på 15-20 meters avstånd och björnen föll på platsen, konstaterar Kalle. – Vi är väldigt nöjda men fortsätter jakten i alla fall ett par dagar, om tilldelningen medger det, säger Robin.

Mikael Moilanen mikael.moilanen@jaktjournalen.se 070 – 744 18 21