Klövkampens Uro – en pålitlig ståndhund

Förhållandena är inte de bästa denna novemberdag när vi skall jaga med jämthundshanen SJCH SUCH Klövkampens Uro, utanför Vindeln i Västerbotten. Temperaturen är lämpliga fem-sex grader under nollan, men snötäcket har en besvärlig frusen struktur som kommer att göra varje ansmygning mycket vansklig.En tidig rekognosering har avslöjat nattgångna älgspår över en av områdets skogsbilvägar. De få tappra passkyttarna har fått sina pass i utkanterna av såten.

Roger C Åström Roger C Åström

18 november 2020 - 16:55

Det är knappt skjutljust när Lars Johansson låter Uro gå ur kopplet där älgarna passerat skogsvägen. Åttaårige Uro försvinner snabbt upp över hygget mot den tallungskog som pryder bergets topp. Vi följer sakta efter och konstaterar att älgarna kan höra våra knarrande steg på långt håll denna dag. Vi småpratar om älgjakt och hundar under tiden vi avancerar uppåt längs en drivningsväg. På min fråga om hur älghundsintresset startade berättar Lars. – Intresset har jag fått av min far som alltid hade jakthundar. Det var finnspetsar, blandrashundar och sedan jämthundar. Den bästa älghunden var en jämte köpt av Allan Westerlund, Hotags Truls. En stor och grov hund som började jaga först vid fyra års ålder, men blev sedan en mycket duglig hund. – Min första egna hund var en jämthundstik som jag fick av en bonde i byn. Tiken jagade inte, vilket kanske var orsaken till att jag fick den, skrattar Lars. I alla händelser parades tiken med Truls. Resultatet blev en valp som med mycket ”trixande” till slut blev användbar som älghund.