"}}

Undertecknad delar Ulf Ericssons synpunkter att jakt med drivande hundar är ett minne blott i Bergslagen. Det är många jägare som åker norrut eller söderut för att jaga med drivande hund på grund av rovdjuren som utbreder och ökar i antal okontrollerat.

Många har köpt hus eller skogsfastigheter och flyttat från rovdjursområderna. Jag har jagat i 40 år med jaktområdesgräns mot Ulf söder om Färna bruk, där Ulfs stövare blev vargtagen.

Det har funnits vargar i området sedan 2007 och från den tiden tills nu har ingen av oss kunnat jaga med löshund.

Noterbart är att vilt tillgången i stort sett är utplånad. Det sista rådjuret blev skjutet 2007.

”För svaga”

Jag har samma uppfattning som Ulf, att båda jägarorganisationer har varit och är för svaga att påverka politikerna och beslutande myndigheter hur rovdjursförvaltning i landet skall skötas, hur många rovdjur det bör finnas och var de ska vara geografiskt.

Hänsyn skall tas till landsbygdens verksamheter som djurhållning etc, traditionell jakt med hund måste vara möjlig.

En sak som man måste ifrågasätta är att Riksdagen har beslutat att varje Länsstyrelse i respektive län skall vara och är ansvarig för förvaltning av klövvilt och rovdjur.

Nu är det faställt genom inventering av varg i länet att Västmanlad har 5 vargrevir med föryngring samt 2 revir till delas med angränsade län. Det är fastställt att ca 40 vargar finns i länet.

Trots att länets Viltförvaltningsdelegation föreslår att ca 20 vargar bör skjutas i kommande jakt blev tilldelningen 6 djur i 2 revir.

Enligt ett tidigare beslut i Viltförvaltningsdelegationen och på länsstyrelsen ska länet ha max 1,5 vargrevir.

Då måste man ifrågasätta varför länsstyrelses inte följer det uppdrag som de har tilldelats av Riksdagen. Man kan tro att länsstyrelsen är styrd av annan myndighet eller har en egen agenda när beslut skall tas.

Ulf åker 130 mil tur och retur för att slippa vargar