Pirkan Ase Limited grundades 1979 av Harri Laaksonen, en begåvad vapensmed. Konstruktionen Lynx med en straight pull mekanism är designad av Torsti Laaksonen. Torsti fick sin vapenutbildning inom försvarets ”Finnish Military School of Weapons”. Torsti Laaksonens första ”straight pull” var en .22 lr, Wild Boar. Nästa konstruktion med ”straight pull” mekanism var .22 lr, FinnBiathlon, till det finska skidskyttelandslaget 1976. Harri Laaksonens dröm och ambition att skapa det perfekta jaktgeväret gjorde att han slutade sin anställning och grundade Pikan Ase Oy och Torsti Laaksonen knöts till företaget. Utmaningen var att ta .22 lr systemen upp i kalibrar med centralantändning och väsentligt högre gastryck. 1989 kom den första prototypen av Lynx för grövre kalibrar. Efter omfattande tester lanserades Lynx 94 i en begränsad serie. Dagens Lynx straight pull är kända för utmärkt slutstycksgång, pålitlighet och en utmärkt precision. Lynx tillverkas i Orivesi, 20 mil norr om Helsingfors. Företaget har både sportskytte- och jaktvapen på programmet. Varje vapen är individuellt anpassade och testade för maximal precision. De första Lynxgevären var i första hand gjorda för tävling. Studsaren hade klart tävlingsbetonad laminatkolv av tumhålsmodell och användes flitigt av finska jägare i de populära skidburna kuljaktstigarna. Lynx 94 liknade mycket ett skidskyttegevär med ett ”handtag” för omladdning. Skillnaden var och är fortfarande att när skidskyttegevären kan stängas med ett lätt tryck med tummen bakom slutstycket måste Lynx stängas med ett kraftigt handgrepp.

Låda och låsning

Lådan på TD15 som Jaktjournalen testat är kraftig utan att verka klumpig. Utkastaröppningen är inte överdrivet stor men under mina tester fungerade studsaren oklanderligt. Företaget har valt att integrera fästen för kikarsikte i lådan med en 17 mm fräst spår som passar optilockfästen för Tikka och Sako. Det finns andra leverantörer som Warne som också passar. Lådan är borrad för Tikka rail. Låsningen på Lynx TD15 sker genom en tvärgående regel som sitter i slutstycket strax bakom lådans utkastarport. Regeln har en stor kvadratisk låsklack på höger sida och en mindre rektangulär på vänster. När slutstyckshandtaget dras bakåt förskjuts låsreglarna åt höger och mekanismen öppnas. Det krävs en hel del kraft för att få låsningen ur låsläget. Det krävs också en del kraft att pressa slutstycket till låsning. Det kan vara så att mekanismen är lite ”rå” och att en tids nötning gör det lättare. Låsningen ger ett gediget intryck och ser ut att tåla väldigt mycket. Att placera låsningen i slutstyckets bakdel är ingen nyhet, detta finns på t.ex. CG 3000/Sauer 90 och Mannlicher m.fl. Repeteringen känns ovan och det känns som om slutstyckshandtaget kunde ha varit mera nedbrutet så hade repeteringen gått lättare. Det kanske hade varit bättre att det cylinderformade handtaget hade varit kortare för lättare låta sig greppas. Trots en hel del träning kändes mekanismen ”rå” under testet. Slutstycket är cylindriskt och har en otroligt lätt och smidig gång. Slutstycket lossas enkelt ur lådan genom att en spärr i varbygeln framför avtryckaren dras ut varefter slutstycket glider ur lådan. Slutstycket styrs i lådan av en spärr som sticker upp i ett fräst spår på slutstyckets undersida. Slutstycket löper också på två frästa spår. Utdragare och utstötare är av samma konstruktion som Sako med flera använder.

Säkring

Säkringen på Lynx är placerad på slutstyckets vänstra sida. Säkringen har två lägen, säkrat och osäkrat, men slutstycket kan öppnas för plundring i säkrat läge. Lynx TD15 kan således plundras i säkrat läge då säkringen inte låser slutstycket. Säkringstangenten aspirerar inte på något skönhetspris utan är mycket funktionell och lätt att operera med handskar i kyla. Säkringen låser tändstiftet vilket är säkerhetsmässigt bra då det mekaniskt säkrar vapnet. Dessutom ser skytten säkringstangenten tydligt vilket ger en visuell bild av när vapnet är osäkrat.

Utmärkt avtryckarsystem

Finska bössor brukar i allmänhet vara utrustade med utmärkta trycken. Lynx 15TD är inget undantag. Trycket är lätt och rent och dessutom fullt justerbart. En detalj som irriterade en aning är att avtryckarfingret klämmer mot stocken. Stocken är en aning för bred precis där pekfingret hamnar. Avtryckarsystemet kan justeras mellan 800 och 1 200 gram. Lynx bössorna har tidigare varit utrustade med pipor från den finska piptillverkaren Erkki Mäkinen. Vapenbyggarna på Pirkan Ase tar pipämnen från Lothar Walther i Tyskland för att sedan profilsvarva, fräsa patronlägen och gänga för ljuddämpare. På så sätt får man kontroll över processerna. Piporna från Lothar Walther är gjorda i Chrome Molly stål och inte i rostfria stål då dessa pipor kräver mera arbete för att uppnå högsta precision.

Besvärligt magasin

Magasinet är ett radmagasin för tre patroner. Med ytterligare en patron i loppet är man väl rustad. Magasinet känns lite ”rått” men fungerade väl under mina skjutövningar. Det är vanligtvis enklare att fylla på ett kryssmagasin med patroner. Radmagasin kan vara besvärligare eftersom patronerna först måste tryckas ner och därefter styras bakåt under två plåtläppar. Magasinet har en bergsäker fastsättning som kan upplevas lite besvärlig då tangenten inte är så stor och relativt hårt fjäderbelastad men magasinet sitter fast så risken att magasinet skulle ramla bort av misstag är minimal.

Syntetstock

Lynx TD15 kan levereras med kolv endera i syntetmaterial eller valnöt av hög kvalitet. Testvapnet hade syntetstock med fullvuxna mått. Pistolgreppet och framstocken saknar greppaneler men ger ändå hyggligt grepp. Kolven kan beskrivas som en enkel Monte Carlostock med ett kindstöd som ger bra skjutställning. Kolven kan enkelt tas av för att underlätta transporter eller för att få plats i en kort koffert.

Provskjutning

Lynx TD15 presterade snygga täta träffbilder. Oavsett ammunition så levererades träffbilder på 15-20 mm. Kalibern i fråga var den gamla prickskyttepatronen 8×57 IS som brukar skjuta täta grupper. Vapnet accepterade ammunition från Norma, Lapua och Blaser utan krångel. Både övnings- och jaktpatroner fungerade väl. Den tätaste träffbilden sköts med Lapua Naturalis, 18 mm. Skyttet som sådant var lite utmanande, i varje fall till en början. Med vana från Blaser R8 känns Lynx TD15 mera tungrepeterad. Lynx känns också mera tungarbetad att stänga mekanismen. Det blev bättre efter hand, särskilt sedan kikarsiktet justerats fram något. Jag skulle tro att mekanismen kommer att kännas mera lättarbetad efter en tids användning.

Sammanfattning

Det är ett grannlaga arbete att sammanfatta Lynx TD15. Det är ett stycke vapenutveckling som förtjänar erkänsla. Mekanismen och rakrepeteringen var på sin tid banbrytande och gav skidskyttarna ett modernt och revolutionerande tävlingsvapen. 2019 känns det som Blaser, Heym och Mauser har förfinat och utvecklat sina rakrepeterande modeller till en något högre nivå än Lynx TD15. Med det är ett gediget och högkvalitativt vapen som klarar det nordiska klimatets alla skiftningar. Precisionen håller mycket hög klass och studsaren verkar klara av de flesta patroner. Inom skidskyttet är den här typen av repetering helt dominerande. Men det är stor skillnad på den korta rörelse som skidskyttarna behöver göra med .22 lr och de fullstora patroner som det är fråga om vid jakt och tävlingsskytte.