Till en början vill jag tacka Ulf Uddman för att han har tagit sig tid att läsa och kommentera min artikel om SKK:s Disciplinnämnds beslut beträffande tre medlemmars ageranden på sociala medier. Det är bra att det förs en öppen debatt över frågor som bekymrar många. Jag har fått många kommentarer på min artikel från såväl medlemmar, som från personer som tidigare har varit medlemmar – numera uteslutna från SKK/någon av dess medlemsorganisationer.

Samtliga kommentarer har handlat om att personerna har glatts åt att jag har vågat debattera det de uppfattar som ett stort problem inom SKK och dess medlemsorganisationer, nämligen den genuina #tystnadskultur, som omgärdar organisationen. Många skriver att de inte ens har vågat trycka på ”gillaknappen” invid artikeln på Facebook, eftersom de har varit rädda för att utsättas för en anmälan för brott mot någon av regler som SKK:s Disciplinnämnd på ett högst godtyckligt sätt använder sig av.

Några har uttryckt oro för mig och min person, att jag på grund av artikeln kommer att utsättas för repressalier i någon form. Så mot bakgrund av detta kan jag inte annat än välkomna Uddmans replik. Det känns verkligen skönt att höra att Uddman uppfattar organisationen som välkomnande och att det saknas grund för oro för att debattera de nu aktuella frågorna.

Bita sig själv i svansen

Kritiken blir som att bita sig själv i svansen.

Emellertid blir jag beklämd när Uddman på ett högst anmärkningsvärt sätt väljer att replikera på ett sätt som ser ut att vara taget som ett skolexempel på att slå ifrån sig och därtill göra sig skyldig till alla de fel han hävdar att jag har gjort. Jag kommer här endast att förhålla mig till grundproblematiken för de aktuella anmälningarna, och alltså inte nappa på betet att gå in i någon slags personlig fight med personangrepp och smutskastning. Ett sådant drag är allt för billigt och tjänar inte något annat syfte än att underbygga en konflikt.

För såväl SKK som dess medlemsorganisationer och medlemmar är det bättre att diskutera de problem som många har vänt sig till mig med. Det är, som bekant, en empirisk fråga hur många och huruvida medlemmar uppfattar att SKK och dess medlemsorganisationer genomsyras av en #tystnadskultur. Det är sedan länge känt att #tystnadskulturer karaktäriseras av att de som sitter på makten alltid förnekar att det förekommer oegentligheter i den egna organisationen.

Meningsmotsättningar

Grundproblemet för de nu aktuella ärendena som SKK:s Disciplinnämnd har avgjort, handlar om de meningsmotsättningar som delvis framgår ur Uddmans replik. Emellertid väljer Uddman att skarva i berättelsen. Det handlar ursprungligen om tre ärenden, varav två föranledde Disciplinnämnden att utfärda varningar.

Som bekant är alla ärenden unika, men Uddman väljer att endast hänvisa till det ena ärendet och det utan att ta del av de handlingar som ligger till grund för nämndens bedömning. Givetvis har Uddman helt rätt i att nämnden fattar sina bedömningar mot bakgrund av den anmälan som ligger till grund för ärendet, men det är märkligt att nämnden väljer att bortse från de anmäldas svar på anklagelserna.

Tvisten baserar sig på meningsskiljaktigheter beträffande frågan vad en god och sund avel är. SKK:s etiska riktlinjer syftar till att ”skapa och vidmakthålla bra förutsättningar för hunden och hundägandet såväl som goda relationer mellan omvärlden, hundar och hundägare.” SKK ska enligt sina egna regler bl.a. utveckla rasspecifika avelsstrategier i syfte att:

– prioritera avel som gynnar avkommans möjlighet till ett långt liv utan hälsostörningar
– prioritera avel för mentala egenskaper anpassade till rasernas funktion och samhällets krav
– prioritera avel som gynnar god funktion och förebygger förekomsten av icke önskvärda egenskaper hos avkomman.

”Kallar SKK för ett skämt”

SKK arbetar för att ge klubbar, uppfödare och hanhundsägare verktyg, metoder och modeller för att aveln ska kunna bedrivas i enlighet med ovanstående intentioner.

SKK:s grundregel 1:1 föreskriver att medlemmar ska ”behandla och vårda hundar och andra djur väl i enlighet med beprövad erfarenhet liksom gällande djurskyddslagstiftning. Detta innebär att någon befogad anmärkning mot djurhållningen inte ska kunna göras av myndighet eller av kennelkonsulent auktoriserad av SKK eller av myndighet. Medlem ska medverka till att SKKs auktoriserade kennelkonsulent kan genomföra besök.”

Den för den här artikeln aktuella medlemmen påstås ha överträtt grundregel 1:2 genom att:

– skriva illa om SKK och CS på sin privata Facebook logg xx datum. Kallar SKK för ett skämt.
– hota om att sprida skit och hänga ut uppfödare som inte avlar enligt hans principer.
– hota med att anmäla kullar till Jordbruksverket.
– skriver om att vi måste jobba för att media ska göra en ordentlig genomlysning av SKK och RAS klubbarna

Till anmälan fogades 30 ark avseende skärmdumpar samt en text skriven av en tredje person. Texten handlar huvudsakligen om de mentala problem som hundar inom rasen lider av. Den anmälda medlemmen ger uttryck för uppfattningen att rasklubben inte tar sitt ansvar för de här frågorna.

”Högst tveksamt”

Medlemmen påstods ha handlat och uppträtt på ett sätt som skadade/motverkade ”SKK eller dess medlemsorganisationer” genom att bland annat skriva: ”Förslaget dödades av kennelklubbens CS (centralstyrelse) som har diktatorisk makt i Hundsverige. Hur kunde de göra det undrar man?

För att förstå detta obegripliga måste man nog gå in och granska de enskilda ledamöterna i CS och se om det finns personliga intressekonflikter mot lagda förslag skulle jag tro.” Att det här ska stå i strid med SKK:s grundregel 1:2 ”att handla och uppträda på sådant sätt att det inte skadar eller motverkar SKK eller dess medlemsorganisationer och inte uttala sig nedsättande i tal eller skrift om en funktionär med uppdrag inom SKK” är högst tveksamt.

Det är absurt att en diskussion om hur avelsarbetet bör ske skulle vara något som SKK vänder sig emot. Uddman gör en jämförelse med de processuella förfaranden som gäller vid brottmål, även om jag har invändningar mot att jämföra brottmål med handläggningar vid SKK:s disciplinnämnd, så finns det skäl att uppmärksamma Uddmark på att de straffrättsliga processerna aldrig är summariska. Domstolen tar alltid del av allt underlag som åberopas.

Jordbruksverkets föreskrifter

Disciplinnämndens förfaranden baserar sig enbart på skriftliga inlagor, och i det här fallet har Disciplinnämnden dessutom valt att inte beakta de handlingar som åberopas. Den anmälda gjorde bl.a. gällande att de postade inläggen skulle läsas kontextuellt i sitt sammanhang; att inläggen var postades strax efter att SKK hade valt att avslå ett förslag, som innebar att rasklubben skulle strama upp avelsarbetet i syfte att förbättra mentaliteten inom rasen.

Eva Schömer.

Att i hastigt vredesmod framföra kritik genom att bland annat uppmana till genomlysning av processerna inom föreningen är på intet sätt något, som kan vara skadligt för SKK. Även om inläggen postades i hastigt vredesmod, är de i sig inte grundlösa; de ligger dessutom i linje med Jordbruksverkets (JV) föreskrifter om hur en sund och god avel ska ske, nämligen:

Använd inte hundar och katter i avel om de mår dåligt av det!

Det är inte tillåtet att använda en hund eller katt i avel om den mår dåligt av det och om det finns risk för att avkomman ärver sjukdomar eller funktionsnedsättningar. Djur som är överdrivet rädda eller aggressiva och djur som saknar förmåga att föröka sig på ett naturligt sätt får heller inte användas i avel.

Hundar och katter som är överdrivet rädda eller omotiverat aggressiva får inte användas i avel. Anledningen är att djuren inte mår bra av sådana beteenden och att det finns risk att beteendet överförs till hundvalpen eller kattungen.

”Ren och skär maktdemonstration”

Att åläggas en disciplinpåföljd mot bakgrund av ovanstående blir detsamma som att förlägga någon med munkavle, dvs. förhindra medlemmarna att nyttja sin grundlagsskyddade yttrandefrihet.

Att händelserna låg över ett år tillbaka i tid innan anmälan företogs och att medlemmen inte har gjort något för att iscensätta de föreslagna åtgärderna, var inte något som bekymrade Disciplinnämnden. Hade det varit fråga om en anställning hade det varit otänkbart att åberopa något som arbetsgivaren hade känt till under mer än två månader tillbaka i tiden.

Det är visserligen inte fråga om en anställning, men det finns anledning att beakta rimligheten av tidsaspekten. Att överraskas med en anmälan om disciplinära förpliktelser efter att ha postat några inlägg på sociala media över mer än ett år tillbaka i tiden kan inte ses som något annat än en ren och skär maktdemonstration för att tysta inte bara den enskilde medlemmen utan även alla andra medlemmar, som eventuellt skulle kunna tänka sig att kritisera organisationen.

Det är direkt skamligt att organisationens VD väljer att förneka att Disciplinnämndens ageranden utgör en förlängning av den egna organisationens rädsla för att ta i tag i de frågor som borde stå överst på dagordningen; att verka för en god och sund hundavel.

Gränser för yttrandefrihet

Avslutningsvis:

Tvisten, eller rättare sagt konflikten, handlar endast om hur och vad som får sägas beträffande avel och hälsa och var SKK sätter gräns för enskilda medlemmars yttrandefrihet. Juridiken är inte en absolut vetenskap, juridik handlar alltid om att väga olika – motstridiga – åsikter mot varandra. I det här fallet står frågan om medlemmarnas rätt att debattera god avel och hälsa mot SKK:s och dess medlemsorganisationers rädsla för att bli kränkta.

Disciplinnämndens val att bortse från de aspekter som ligger till grund för uttalandena kan inte tolkas på något annat sätt än det Uddman gett uttryck för, nämligen att frågor om avel och hälsa varken är prioriterade inom organisationen eller vid Disciplinnämndens beslut.

Artikeln publicerades ursprungligen i Dagens Juridik.

Eva Schömer
professor i rättsvetenskap
Högskolan Kristianstad

DEBATT: SKK svarar på kritiken

DEBATT: ”Svansviftare går före sund avel inom SKK”