"}}

Det lite med en klump i magen jag skriver detta, inte en klump över vad jag ska skriva utan en klump över hur framtiden kommer bli. Älgstammen sviktar i norra Sverige och i söder breder vargen ut sig snabbt.

Är det början på slutet vi ser nu. Det är med sorg i hjärtat jag ser på vår valp som ska jagas in nästa höst, jag vet att han kommer få de sämsta förutsättningar för där vi jagar har vi ingen älg.

Men vi är ändå lyckligt lottade för vi har ingen varg. Tro mig, jag vet även hur det är att jaga I vargrevir, att spela rysk roulette med sin bästa vän, för varje gång man kopplar lös så kommer man ett släpp närmare när man får gå hem från skogen med ett tomt koppel.

”Finns jakten kvar?”

Det skrämmer mig när jag tänker på hur det ska bli för våran kommande generation jägare, kommer ens jakten finnas kvar om 20-30 år? Vad händer med våra jakthundsraser?

Frågorna är många och bara framtiden har svar…

Det gör mig ledsen att jägare ska betraktas som kriminella och behandlas som om vi vore mördare.

Det gör mig heligt förbannad att vi utnyttjas av staten och får jobba i princip gratis vid eftersök där man riskerar både sitt och hundens liv.

”Sparken”

Det gör mig förbannad att de stora skogsbolagen utnyttjar oss till att utrota älgen åt dom och vi är så dumma så vi betalar både för att utrota älgen samt betalar vi för att få jobba åt dom. Och uppfyller vi inte vårt arbete, som vi betalar för att utföra, så riskerar vi att få sparken. Var finns det realistiska i det?

Någon gång kommer det ta stopp och jakten får ett slut om det inte kommer till en förändring.

För mig är inte jakten bara en hobby, för mig är jakten livet.

En liten fundering då jag sitter och tittar på nästa generations jägare..