"}}

Hon bor i Härnösand och jagar i Torpshammar i Ånge. Dagen då den stora tjuren kom satt hon på en bänk längs en väg och tittade upp emot ett upppväxt hygge.

– En unghund hade stött den, men hunden var inte med. Tjuren kom alldeles ljudlöst i mossan och rakt emot mig. Jag tänkte att det kunde bli svårt läge, men han anade mig och vred om lite, berättar Ingela.

Hon skjuter .30-06 och den stora älgtjuren föll på platsen.

– Ett så stort och vackert djur – jag känner sådan respekt och klappade den på mulen och sa tack och förlåt, säger Ingela.

”Otroligt tyst”

Hon har jagat i 30 år och skjutit älgar, i bland flera stycken, varje år.

– Det har blivit någon 14-taggare förut, men det här är den näst största som skjutits i laget på 60 år, säger Ingela.

Hon bemödar sig att inte märkas när hon smyger ut i skogen och intar sitt pass.

– Det är absolut A och O att vara tyst och inte sprida vittring. Därför tar jag lång tid på mig när jag smyger ut till passet, och sedan sitter jag otroligt tyst. Men nu måste jag lägga på och ta hand om kvigan jag precis sköt. Jag har en glad jämthund här och jaktledaren är på väg med en älgdragare, avslutar Ingela.