Hon var på jakt tillsammans med sambon Christian och svärfar Bert Mårtensson. De gick med varsin hund, jämte och laika, och Anna var för dagen rörlig passkytt. – Annars går jag också med hund. Det är lyxigt – vi är tre personer och vi har 3.500 hektar att röra oss på i det området, berättar Anna. Hon bor i Backe några mil öster om jämtländska Strömsund och det var en fantastiskt vacker förvinterdag, 15-20 centimeter snö, minus fyra grader och solsken, i lördags.

Rundade svärfar

– Laikan (Gyttjärnsbergets Athos) fick upptag och det vinklade ner mot Bert flera gånger, men rundade honom sedan på 300 meter och for ner mot mig. Jag kikade på pejlen och såg att hunden bara var några hundra meter bort, och att älgen borde vara här när som helst, berättar Anna . Hon passade på en väg mellan två sjöar i en gallrad tallskog där hon vet att älgarna brukar passera. – Plötsligt kom älgen ut ur skogen och tog av efter vägen och sprang rakt emot mig. Han kom så fint i nysnön framför mig på bara 25 meter. Då sköt jag ett skott i stickhålet. Tjuren vinklade om och in i skogen där jag fick full bredsida. Då föll det ståtliga djuret.

”Svårslaget”

Det är tredje säsongen Anna jagar och hon har tidigare fällt hondjur och kalvar på älgjakten, men ingen tjur. – Det är en helt otrolig känsla att få fälla ett så fint vilt – jag har fått fälla min drömtjur. Jag är så tacksam att få jaga och släppa lös våra hundar i älgskogen häromkring, det är svårslaget de, säger Anna.

Mikael Moilanen mikael.moilanen@jaktjournalen.se 070 – 744 18 21