Det finns en hög acceptans för jakt på rovdjur om det syftar till att minska risken att rovdjur dödar tamdjur, i rovdjurslänen mellan 72-81 %, i riket och i Stockholms län 68 %. Det är ett av de resultat som visar sig i den andra delrapporten av den undersökning som gjorts vid institutionen för Vilt, fisk och miljö, SLU. I maj 2009 skickades ett undersökningsformulär ut till 15317 personer i Sverige, varav 1067 var ett proportionerligt nationellt urval. Undersökningen upprepar delar av motsvarande undersökning som gjordes 2004 av FjällMistra. I Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Jämtland, Dalarna, Gävleborg (rovdjurslän) och Stockholm tillfrågades 150 personer per kommun. I formuläret ställdes frågor bland annat om förvaltningen av de stora rovdjuren, björn, järv, lo och varg. Bakom undersökningen står forskare från Institutionen för Vilt, fisk och miljö, SLU. Undersökningen har finansierats av medel från SLU (FOMA vilt), Naturvårdsverket och länsstyrelserna i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Jämtland, Dalarna, Gävleborg och Stockholm. Av dem som tillfrågades i de nämnda länen svarade mellan 46 % (Stockholm) – 56 % (Dalarna, Jämtland). På kommunnivå varierade svarsfrekvensen mellan 31 % (Botkyrka) och 63 % (Krokom). Här följer de viktigaste resultaten i punktform från delrapport 2: • Det finns ett starkt stöd för att Sverige ska uppfylla internationella avtal om bevarande av de stora rovdjuren. • Stödet är något starkare i riket och i Stockholms län jämfört med i rovdjurslänen. • Förtroendet för rovdjursförvaltningen är högt. • Stödet för Naturvårdsverket är stabilt sedan 2004, medan stödet för länsstyrelsen ökar i flera län, däribland Norrbotten, Västernorrland och Gävleborg. • Många anser att den lokala nivån, företrädd av kommuner och lokalbefolkningen bör involveras i rovdjursförvaltningen, men stödet för den lokala nivån är inte lika starkt som för fem år sedan. • Över tid minskar stödet för intresseorganisationernas inblandning i rovdjursförvaltningen. Mest backar intresseorganisationer på bevarandesidan, medan organisationer som företräder djurägare och jägare inte förlorar lika mycket stöd. • Acceptansen för rovdjur som går genom tätorter, dödar husdjur eller tamdjur är låg. • För att förhindra problem med rovdjur förespråkar flertalet förebyggande åtgärder såsom stängsel, olika skrämselåtgärder eller förvaltningsmärkning för att övervaka rovdjuren. • Det finns en hög acceptans för att flytta rovdjur som orsakar problem. Mellan 75 och 78 % anser att det är en acceptabel åtgärd. • I rovdjurslänen anser en majoritet att det är acceptabelt att skjuta rovdjur som orsakar problem. I Stockholm är 29 % av samma åsikt. • Det finns en hög acceptans för jakt på rovdjur om det syftar till att minska risken att rovdjur dödar tamdjur, i rovdjurslänen mellan 72-81 %, i riket och i Stockholms län 68 %. • Acceptansen är lägre för jakt om den syftar till att reglera konkurrensen om det jaktbara viltet. I vissa kommuner i rovdjurslänen finns emellertid en majoritet eller stora minoriteter som även stödjer jakt för att minska konkurrensen om det jaktbara viltet.