I går lämnade miljöåklagare Christer Jarlås in en stämningsansökan till Södertälje tingsrätt. Åtalet handlar om en jägare i Sjundareviret som i september 2015 fällde en varg i så kallat nödvärn, med stöd av paragraf 28. Så långt allt som väntat. Men i stämningsansökan menar åklagaren att skytten kan ha varit oaktsam när han släppt sin hund lös i skogen där det fanns varg. Och att skytten genom sin oaktsamhet kan ha skapat ett möte med vargen. Mannen var ute på sina egna jaktmarker, under jakttid, med två jakthundar i koppel och en liten terrier lös som sökte inom 20 meters avstånd. En varg dök upp och mannen sköt och åberopade nödvärn.

Hot mot löshundsjakten

Vad som verkligen har hänt kan jag naturligtvis inte känna till. Men vad jag reagerar kraftfullt mot är åklagarens hypotes om att hundägaren varit oaktsam och haft en hund lös i ett vargområde. Skulle det bli en fällande dom med den här hypotesen skulle det vara ett direkt hot mot den svenska löshundsjakten i vargområden. Vilket motsvarar i stort sett hela Mellansverige. Det skulle i förlängningen innebära att vi inte kan släppa en hund om det kan finnas varg i markerna. Detta är egentligen samma spår som när man försöker skuldbelägga fårägare som drabbats av vargattacker. Man undersöker stängsel och bedömer man att det finns brister blir det fårägaren som klandras. Kan åklagaren bevisa att hundägaren varit oaktsam för att han släppt hunden i ett vargområde kommer vargkramarna att jubla. Äntligen kan man kriminalisera löshundsjakten som de menar är ett av de största hotet mot att vi kan ha så många vargar som möjligt…

Hur ska paragraf 28 tolkas?

Detta innebär också att det blir omöjligt för eftersöksjägare att fortsätta utföra samhällsnytta när de söker och avlivar trafikskadat vilt. Inte nog med att de riskerar sina hundar när de släpper på en trebent älg i ett vargområde, de riskerar också att fällas för oaktsamhet när de tvingas försvara sina hundar mot varg. Fallet med vargskytten i Sjundareviret är också intressant ur perspektivet hur paragraf 28 ska tolkas. Åklagaren själv kan inte avgöra frågan, och samtidigt kräver man att skytten på någon sekund ska fatta rätt beslut. Jaktjournalen kommer självfallet att följa utvecklingen i rättsprocessen. I en ledare tog jag tidigare upp ett liknande ämne där man kan bli misstänkt för förberedelse av grovt jaktbrott om man jagar på fel plats. Läs den gärna.

Holger Nilsson Chefredaktör Jaktjournalen