2017 köpte de ett 70 hektar stort skogsskifte mellan Västerfärnebo och Västerbykil i Västmanland. Nu är kronhjortar på väg att ta död på delar av granplanteringarna. – Hjortarna gnager av barken runt om trädet, som till slut ruttnar. 28 procent av granarna har så allvarliga barkskador att de inte kommer att gå att använda till någonting, säger Lars Löfgren. – Jägarna skjuter full tilldelning, men avskjutningen måste öka. En kväll när vi åkte runt såg vi 18 hjortar på en kort stund, berättar Gunilla Berglund.

Håller med

Tomas Jonasson är ordförande i Hörnsjöfors kronskötselområde, 11 000 hektar, och han håller med. – Hjortarna kom ursprungligen från ett hägn som Avesta Järnverk hade här för länge sedan. Problemen för skogsägarna har accelererat de senaste åren och ökade kraftigt efter den stora branden i Västmanland 2014, berättar Tomas Jonasson. Avskjutningen den gångna säsongen var tolv handjur, tio hindar och tio kalvar. Jonasson håller med om att jakttrycket måste ökas. – Men inte jättemycket, för vi måste komma ihåg att den gångna säsongens avskjutning var precis vad vi klarade av. De sista hjortarna sköts sista helgen i januari. Men vi kan kanske höja kvoten till 13 hjortar av vardera sort, alltså 39 totalt, säger Tomas Jonasson.

Rådet: Smygjakt tidigt på säsongen

Man har haft liberala regler för avskjutningen och i princip bedrivit avlysníngsjakt hela tiden – och även börjat skjuta kronhjort under älgjakterna. Ändå har avskjutningsmålen varit svåra att nå. – Mitt råd till jägarna är att försöka smygjaga så mycket som möjligt i augusti-september för då är hindarna och kalvarna lättare att komma åt när de går ut på betar på öppna ställen. Under den senare delen av säsongen är de svårare att hitta, säger Tomas Jonasson.

Är alla jägare överens om hårdare avskjutning? – Ja, men då ska man veta att den absoluta majoriteten här är markägande jägare, svarar Tomas Jonsson.

Behöver fibrer

Fredrik Widemo jobbade tidigare på Svenska Jägareförbundet men är nu forskare på SLU.

Vad beror det på att kronhjortarna är så förtjusta i granbark? – SLU-forskaren Anders Jarnemo är den som kan detaljerna bäst, men det handlar om att de tar barken som fodertillägg. Om det finns gott om lättsmält föda nära ett medelålders granbestånd, så äter de barken för att få i sig fibrer, balansera kosten och hålla matsmältningen igång, svarar Fredrik Widemo. Han säger att problemen är störst i Skåne och Mälardalen. – Har man lite foder i det låga markskiktet, bärris, så ökar riskerna för skador på granskogen, säger Fredrik Widemo. Hur kan skadorna minimieras? – Man måste konstatera att det finns tillräckligt med mat åt hjortarna. I täta granbestånd är det ont om mat, säger Fredrik Widemo.

Mikael Moilanen mikael.moilanen@jaktjournalen.se 070 – 744 18 21